Företag i fokus:

Junias Dag besteg Afrikas högsta berg Kilimanjaro ”Overkligt”

Att bestiga Kilimanjaro var ett mål som Junias Dag hade redan som liten, men det var bara något som fanns i baktanken utan någon närmare ansträngning om att göra det till verklighet.

Sommaren 2021 kom det att bli verklighet och en av hans mäktigaste upplevelser.

– Efter en familjeresa till Tanzania 2016 kunde jag se det mäktiga Kilimanjaro på avstånd. Där och då bestämde jag mig för att komma tillbaka och bestiga berget, berättar Junias Dag för Telgenytt.

Det skulle dröja 5 år innan han var tillbaka i Tanzania för att stå vid foten av det mäktiga berget Kilimanjaro, redo att bestiga Afrikas högsta berg på mäktiga 5895 meter över havet.

Bergsklättring är något som finns i generna hos familjen Dag. Systern Saphira och hennes man har bestigit bland annat Mount Fuji i Japan, Sveriges högsta berg Kebnekaise och 2019 planerade paret att åka till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro.

– När jag och mina bröder Joel och Nathael fick förfrågan om att följa med till Tanzania tvekade vi inte enda sekund. Det kändes otroligt spännande och vi såg verkligen fram emot äventyret, berättar Junias.

Kilimanjaro i Tanzania är Afrikas högsta berg på hela 5895 meter och räkans som en av de högsta bergstopparna i de sju världsdelarna, Seven Summits. Ett berg som nu skulle få sällskap av familjen Dag från Södertälje.

Resan var planerad sommaren 2020, men precis som mycket annat satte Coronapandemin stopp för planerna och resan sköts fram ett år. Året därpå gjordes ett nytt försök och den 25 juli i år satt familjen på flyget på väg ner till Afrika för att uppleva ett magiskt äventyr ihop.

– Det var väldigt mycket tidskrävande med förberedelser och planering inför resan, kläder som skulle tas med för att klara av den extrema kylan på toppen och se till att vara otroligt tränad. Sedan var det väldigt mycket utrustning som skull med också.

Väl på plats i staden Moshi i Tanzania möttes sällskapet av tre guiderna, en kock och ett team på 16 personer som bar på allt från mat till tält för att sova i.

När vandringen var igång tog sällskapet från Södertälje den vackra rutten Lemosho Route upp till toppen. En sträcka upp för berget som tog sex dagar upp och en dag ner, men vägen till toppen var inte enkel.

– Så fort solen gick ner på kvällen så blev det otroligt kallt, trots de tjocka kläderna vi hade på oss och de tjocka sovsäckarna vi sov i. På morgonen var allt täckt av frost och det var verkligen hemskt att bland annat behöva gå ut i kylan mitt i natten för att gå på toaletten, berättar Junias.

Kilimanjaro bjöd på klar stjärnhimlen om nätterna och obeskrivlig vacker utsikt, men att bestiga Kilimanjaro har sitt pris. Det bevisades när sällskapet mötte flera som hade vänt tillbaka och inte klarade av att fortsätta.

Vägen upp var en extrem hård utmaning med väder ner till -35 grader, starka vindar, smärta i fötter, dricksvatten som frös till is och tunn luft som gjorde det tungt att andas. Det är bara några exempel av vad Junias och sällskapet gick igenom för att nå Kilimanjaros allra högsta topp, Uhuru Peak.

– Höjden fick vi alla problem med, alla fick tung huvudvärk som kom och gick. Vissa kräktes, tappade aptiten och man tvingade i sig maten för att orka med dagarna. Luften är så tunn där uppe att man andas djupt, men samtidigt inte känner att man får in syre.

Efter att ha varit på gränsen till att vända om och ge upp, så nådde Junias och familjen Dag äntligen toppen på den sjätte dagen efter en fantastisk insats. Familjen från Södertälje stod nu på toppen av Afrikas hösta berg, Kilimanjaro, 5895 meter över havet och känslan var obeskrivlig.

– Jag var väldigt berusad av höjden och det kändes som att jag gick i en dröm. Jag kunde verkligen inte tro att jag var framme. När jag gick fram och rörde vid skylten och tittade ut över molnen, det var då jag insåg att jag stod på Afrikas högsta topp. Obeskrivlig och overklig känsla att nå Afrikas tak. Jag var så glad och stolt att jag hade klarat det. Det få är saker i livet slår det här, men sedan kom en jobbig tanke, hur ska jag orka ta mig ner?


Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 1 september 2021 00:00
Senast uppdaterad: 1 september 2021 00:00

Jacqline från Järna gör debut i Melodifestivalen

Jacqline_2024

Jacqline Mossberg Mounkassa.
Foto: Janne Danielsson/SVT

Ikväll tar Melodifestivalen plats i Vida arena, Växjö. Bland debutanterna finner vi Jacqline Mossberg Mounkassa från Järna, som efter sin framgång i ”Idol” 2021 nu kliver in i Melodifestivalens värld.

Melodifestivalen fortsätter sin resa genom Sverige och landar ikväll i Växjö för sin tredje deltävling, där talanger från hela landet samlas för att tävla om en plats i finalen. Bland kvällens uppträdanden sticker 25-årigen från Järna, Jacqline Mossberg Mounkassa, ut som har gjort sig känd under artistnamnet Jacqline.

Efter att ha tagit andraplatsen i ”Idol” 2021, står Jacqline nu redo att ta sig an Melodifestivalen för första gången.

Jacqline, som är den första tävlande ut på scen, kommer att inleda kvällens tävling med sin låt ”Effortless”, en uppträdande som är starkt emotsedd av fans och publik. Hennes medverkan i Melodifestivalen markerar en viktig milstolpe i hennes karriär, och visar på den dynamiska resan från Idol-scenen till en av Sveriges mest älskade musiktävlingar.

(Annonslänk)

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 17 februari 2024 05:00
Senast uppdaterad: 16 februari 2024 16:45

KRÖNIKA: Slutspelet närmar sig – SSK rustar för strid

IMG_8877

SSK mot AIK i oktober, laget från Solna kan bli ett potentiellt motstånd för Södertälje Sportklubb i det stundande slutspelet i hockeyallsvenskan. Foto: Daniel Hansson

Åtta matcher återstår för SSK och de flesta andra lagen i hockeyallsvenskans grundserie. De som har intresset och följer sitt favoritlag i landets näst högsta hockeyliga vet förutsättningarna vid det här laget.

Redan nu så kan man i vissa matcher se att slutspelet närmar sig. Det börjar bli mer grinigt på isen i matcherna, mindre skönspel och mer kampmoment. I alla fall i de matcher där lagen i toppen ställts mot varandra.

Brynäs är i förarsätet vad gäller seriesegern, just nu är man 7 poäng före tabelltvåan AIK. Med lika antalet matcher och poäng kvar att spela som övriga motståndarlag känns det ganska avlägset att laget från Gävle (Brynäs) ska missa att vinna grundserien. Att sluta etta innebär fördelen att först få välja motståndet i kvartsfinalerna.

Det har varit jämnt mellan lagen som legat på de sex första platserna. Och det kommer vara jämnt om topplaceringarna ända in i sista omgången, det är känslan. En seger eller en förlust kan för ett lag göra att de avancerar 2 till 3 placeringar antingen upp eller ner i den tajta tabellen.

SSK då – Laget från kringelstan har till stora delar av säsongen legat i toppen av tabellen. Det finns dock en viss oro, i alla fall om jag ur ett supporterperspektiv får låta tankarna skena iväg lite. Resultaten och i vissa matcher också med fokus på prestation och matchbild har Sportklubben i mötena med de övriga fem lagen som tillhör topp 6 haft väldigt skral utdelning poängmässigt.

Om man speciellt tänker matcherna mot Djurgården så har de fått diktera villkoren för mycket i matcherna enligt min mening. Från och med tredje perioden i första mötet lagen emellan så har Djurgården varit klart bättre spelmässigt än SSK. Det har också speglat sig resultatmässigt.

Sammantaget mot de här toppkonkurrenterna (Brynäs, AIK, Djurgården, Mora, Björklöven) har Södertälje blivit mer tydligt synade i var de är mest sårbara. Man har blivit brutalt straffade av de här lagen när man inte ”varit på tå” och exempelvis tappat puckar eller slarvat med passningar på olämpliga ställen. Där har spelet lite stundtals i matcherna varit lite för naivt. Något som huvudtränare Magnus Bogren också varit inne på i intervjuer efter de matcherna.

Som lag behöver SSK bli lite mer syniska, rakare i sitt spel med minimerad risktagning och kanske till och med mer tråkiga som lag att möta. I ett kommande slutspel är det inte det lag som vill spela mest underhållande och publikfriande hockey som slutligen kommer stå där som ett SHL-lag utan de som har tålamodet och förmågan att spela den syniska hockey som jag skriver om.

Att konsekvent göra rätt saker, att konsekvent orka ta rätt ta rätt beslut, om man så vill ”tråka ut” motståndarna, gå under skinnet på dem. De som bäst kontinuerligt utför de ”tråkiga” detaljerna i spelet såsom täcka skott, lägga stolthet i spelet utan puck, hålla sig på rätt sida regelboken men ändå ligga på gränsen. Få spelarna i motståndarlagen ur balans, att få de bärande spelarna att tröttna på att ständigt ha bevakning på sig och fysiskt spel mot sig.

Det är klassiska avgörande moment i slutspelstider och de kommer vara avgörande faktorer även den här gången när slutspelen i HA och SHL har avgjorts.

Målvaktsspelet har varit en het potatis under säsongen, i bild från vänster Tomas Sholl och från höger Claes Endre Foto: Shamash Oyal

Skulle kunna spinna vidare på allt tjat om SSK:s målvaktsduo, en diskussion som letts till absurdum. Väljer att försöka se helheten i matcherna istället. De två senaste matcherna mot Kalmar och Brynäs kan man ju till exempel tänka att en större effektivitet i förhållande till skapade målchanser faktiskt kunnat ge laget chans till poäng i bägge matcherna, oavsett om Claes Endre hade en ”grov” miss mot Brynäs.

Ja, visst ska målvakten ibland hjälpa laget med oväntade räddningar efter slarv eller att ha blivit överspelat. Men kan man då inte också vända på det och säga att målvakten kan få hjälp av de som ska producera offensivt då är tillräckligt hungriga och effektiva för att göra mål och skapa tillräckligt för att kunna göra det? Ge och ta.

Ponera att någon av målvakterna gör en supermatch och räddar det de ska göra och lite till, men att laget offensivt inte lyckas göra mål framåt, laget förlorar med 1-0 på grund av att målet blev till av en felpass i slottet framför målvakten som då är chanslös att rädda pucken.

Åter igen ur ett supporterperspektiv så gillar man aldrig när SSK förlorar, är aldrig nöjd vid en förlust men vad blir analysen av det? Min slutsats är att det borde finnas en viss rim och ranson än att gång på gång hänvisa till en individs handhavande efter en förlust. Se matchen i sin helhet och inte bara relatera till en enskild händelse.

Södertälje Sportklubb har i hockeyallsvenskans slutskede bland annat kvar att möta Djurgården(hemma), Björklöven(hemma), Mora(borta). Tre chanser att visa potentiella slutspelsmotståndare att det är för tidigt att räkna ut laget. Det är också viktig att få med sig ett par segrar från de matcherna. Det ska inte underskattas, det är viktigare än man tror. Sätta sig i respekt och att de lagen får något att tänka på. Att täppa till de svagheter man i tidigare matcher blivit straffade för, visa att det finns motmedel att såra motståndaren tillbaka, se deras svagheter. Det är det mentala spelet som kallas ishockey.

Den här upplagan av SSK:s A-lag har de flesta ingredienserna för att vara just det jobbiga och syniska slutspelslaget som kan lyckas hela vägen. Då behöver alla chippa in på sin roll i laget, acceptera att inte alltid få mest istid. Skitjobbet som inte alltid är glamoröst i den här sporten behöver göras i byte efter byte. Tålamod, tålamod, enkelhet, start – stopp, outröttligt slit i bägge riktnigar, ha det där lilla extra flytet och medstudsen. Hockeyklyschor allt ihop men enda vägen till framgång i ett slutspel. Och en frisk Linus Videll.

Var det någon som sa ”play dirty” ?

Text:

Daniel Hansson

Dela via:

Shares
Publicerad: 16 februari 2024 18:57
Senast uppdaterad: 16 februari 2024 18:58

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors