Företag i fokus:

Varför ett hotell just på Torekällberget?

Bild/Illustration: Södertälje kommun / Arkitekt Kjellander Sjöberg.

Kommunen äger Torekällbergets friluftsmuseum. En gång i tiden skänkt av Kulturhistoriska Föreningen i Södertälje. Museet har ca 100 000 besökare årligen och kommunen vill att såväl besökare som intäkter skall öka. De ansvariga tjänstepersonerna för museet är oroliga för att hotellet leder till motsatsen. I ett PM till yttrandet står ”Ur kulturmiljöhänsyn föreslås att planförslaget avstyrks”. Varför vill då den politiska majoriteten ändå ha ett hotell?  

Efter att värdshuset brann ner har en företagare köpt tomten. Han vill bygga ett hotell i fyra våningar. För detta kräves en ny detaljplan som har presenterats. Över 300 synpunkter har lämnats varav de allra flesta är kritiska.

Hotellet innehåller en restaurang. Värdshuset attraherade inte särskilt många besökare till museet. Likaså kunde inte värdshuset dra nytta av museets besökare. När museet hade högsäsong under sommaren valde värdshuset att hålla stängt pga dålig lönsamhet. Någon ömsesidig nytta har således inte funnits. Varför skulle då ett hotell dra besökare till museet? Dessutom hamnar hotellet utanför staketet och ca 300 m från den nya entrén. Besökarna till museet är oftast barnfamiljer och skolklasser som snarare har behov avett matsäcksrum. Dom kommer från Södertälje och närliggande kommuner och har inget behov av hotellrum.

”Kommunen vill öka besökarna till museet. Samtidig ska hotellets gäster parkera någonstans.”

Redan idag råder det brist på parkeringsplatser under många dagar. Kommunen vill öka besökarna till museet. Samtidig ska hotellets gäster parkera någonstans. Det går inte ihop. Det är inte så att hotellets gäster bara står där under natten som samhällsbyggnadskontoret hävdar. Ett hotell av idag är en konferensanläggning och konferenser pågår även dagtid – vardag som helgdag.

Den främsta kritiken handlar om att den kulturhistoriska miljön och stadsbilden hotas. Kvarnens dominerande plats i stadsbilden kommer att försvinna. Ett högt hotell passar inte i den småskaliga miljö som skall visa hur Södertälje såg ut på 1800-talet. Hotellet motverkar därmed museets syfte. Länsstyrelsen skriver att hotellet inte ens lever upp till de gestaltningsprinciper som kommunen själva angivit för hotellförslaget för att värna kulturmiljön och att ”kommunen bör överväga om den föreslagna byggnadens och placering är lämplig i den museala miljön”. Stadsbyggnadsnämnden har pga alla kritiska synpunkter beslutat att bl a rita om hotellet och minska det med en våning Våra föreningar tror inte att det hjälper för att avhjälpa den allvarliga kritik som framförts.

Det var ett misstag att kommunen en gång sålde värdshustomten.

Det var ett misstag att kommunen en gång sålde värdshustomten. När kommunen ägde värdshuset kunde man påverka service och öppettider via hyresavtalet så att det gynnade museet. Skulle kommunen vilja återköpa värdshustomten ska det göras innan en plan för ett hotell är antagen. En antagen plan för ett hotell flerdubblar värdet för den nya ägaren och ett framtida återköp försvåras.

Den nya ägaren har rätt att återuppföra en restaurang och/eller en kaffestuga på tomten. Det skulle många södertäljebor uppskatta. Kommunen äger museet och vill öka antalet besökare. Museet anser att ett hotell försvårar detta då antalet parkeringsplatser inte räcker till och att kulturmiljön förvanskas. Södertäljeborna vill inte heller ha ett hotell på platsen att döma av de rekordmånga kritiska synpunkterna. Varför fortsätter då politikerna att driva en planprocess för ett hotell?

Föreningen Vårda Södertälje

Åke Norrman ordf

Kulturhistoriska Föreningen i Södertälje

Pia Lillieborg ordf

Såhär kan hotellet på Torekällberget se ut – Men partierna är inte eniga

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 29 oktober 2021 00:00
Senast uppdaterad: 29 oktober 2021 00:00

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis- Pressbild

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors