Företag i fokus:

Tara Johanssons öppna brev till politiker och unga – ”Ni har svikit oss”

18 åringen Tara Johansson. Foto: Shamash Oyal.

En konversation med en generation. Vi måste prata allvar nu. 

Jag försöker inte vara okänslig eller trampa någon på tårna. Jag säger inte att jag kan relatera till det som jag ska prata om, men det har påverkat mig, och jag behöver ventilera. För jag är arg. Jätte jätte arg just nu, och trött. 

Jag är trött på nyhetsrubriker om ännu en död i skottlossning, ännu en mamma som måste begrava sitt barn, ännu en familj som tvingas leva vidare med sorg för resten av deras liv. När ska ni förstå? 

Jag säger inte att det är gatubarnens fel, för det är det inte. Vi, barn uppväxta i slummen, är en produkt utav hur lite politikerna bryr sig om oss. Vi som bor i hyresrätter i Hovsjö, vi som måste bo 6 personer i en liten tvåa. Vi som varje dag märker av sveket från dem som säger att dem bryr sig om oss. Bullshit.

När ska ni sluta hantera våld med våld? 

Om ni nu hade brytt er om oss, varför är ni så rädda för oss? Är vi bara några kriminella galningar för er? Är vi bara knarkare, mördare, brottslingar för er? 

När jag säger det här pratar jag med Sveriges politiker. Ni har svikit oss. Och jag vill hata er, jag vill hata er jättemycket. Varför kan ni inte lägga mer fokus på Rinkeby, Södertälje eller Rågsved? Dem som bor i fina villor ute på vischan klarar sig, jag lovar. Hjälp.

För jag är så trött nu. Det dödar mig att se unga personer förlora sina liv i våldet, bara pågrund utav er. Vi har inga andra sätt att prata med er på, än att fortsätta agera som vi gör, så snälla förstå oss. 

Är vi inte lika mycket värda som er? är det därför ni inte lägger ner resurser på oss? Kan vi snälla bara konversera med varandra? Innan fler måste dö pågrund av eran brist på hjälp.

Hur många barn måste dö innan ni tänker göra någonting egentligen? Det här är ingen värld jag tror någon vill växa upp i eller se sina framtida barn växa upp i. Varför ska jag som 18 åring behöva tänka på det här? Varför ska jag vara rädd för att gå ut? Varför bryr ni er inte?

Och till er ungdomar. När ska ni lära er? När ska ni sluta tro på ”öga för öga”? 

När ska ni sluta hantera liv som om de inte är värda någonting? När ska ni sluta hantera våld med våld? 

 Kriminaliteten och dödsskjutningar är inget som någon borde vara van med. 

Aspekter såsom fattigdom, utanförskap och maktlöshet matar er, jag förstår det. Ni vill vara rika, ni vill passa in, ni vill känna makt, jag förstår det. Ni kommer inte komma någonstans med erat tänk. I bästa fall får ni livstidsstraff i fängelse, i värsta får ni ett livstidsstraff i en grav. 

Jag lider med er, barn uppväxta med föräldrar som inte kan språket, föräldrar som måste jobba som taxichafförer eller städerskor. Jag lider med er som lever i förorter där man aldrig känner sig trygg. 

Ni lider, och jag lider med er. Men det finns inga ursäkter. Vi måste bättra oss.

Lägg ner din pistol, spola ner knarkpåsen. Gör det du kan för att ta dig ur det som du är van med. Kriminaliteten och dödsskjutningar är inget som någon borde vara van med. 

Knarket som du tjänar din familjs pengar på ska inte vara anledningen till att ännu en ungdom överdoserar. 

Vi måste alla, förortsungar, politiker, poliser ALLA, börja bry sig om varandra. Det är den enda lösningen. 

Nästa gång jag ser en rubrik i tidningen om en död ungdom, kommer jag inte tappa hoppet. För jag vet att det kommer ske, fler och fler unga mister sina liv, medans politikerna sitter på fler och fler buntar med pengar.

Jag hatar det här. Jag önskar alla unga som förlorat sina liv på grund av Sveriges politiker att vila i frid.

Tara Johansson.

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 10 november 2021 00:00
Senast uppdaterad: 10 november 2021 00:00

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis- Pressbild

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors