Företag i fokus:

KRIS Södertälje – en länk mellan unga och vuxna

KRIS i Södertälje är en kraft att räkna med. Genom att interagera arbetet med unga såväl som vuxna, så är man en tillgång för att få folk att gå vidare. Inte minst har musiken och kulturen varit till hjälp. Jacob Fraiman berättar.

Södertälje är ju känt för många saker: Lastbilstillverkaren Scania, fotbollslagen Assyriska och Syrianska, basketbollaget Södertälje Kings, med sina elva SM-guld och så givetvis Björn Borg. Allt som ni läsare är väl bekanta med.

Men i medierna får man mest ta del av en sida: Om den organiserade brottsligheten, som med ett omfattande myndighetsgemensamt arbete, som inte setts i Sverige förut, fick det kriminella överskiktet på fall.

Men arbetet inte är klart. Det gäller att finnas där för dem som vill lämna sin gamla livsstil och för de unga som är på väg att lockas dit. För dem finns KRIS och Unga KRIS Södertälje.

Jacob Fraiman som är verksamhetsansvarig för föreningen, berättar hur han försökt etablera en KRIS-förening i staden.

Han kom först i kontakt med KRIS på Anstalten Österåker, men efter att lyckats få en vårdvistelse i Ronna i fyra månader fick han praktik, vilket senare ledde till en anställning. Då började en intensiv pendling mellan Ronna och Södermalm. Varje dag, förutom på helger, gick han upp tidigt och kom hem sent. Det var långa dagar med långa pass. I samband med detta började han kontaktas av Unga KRIS, han intresserade sig för deras arbete, samtidigt kom tankarna på att starta en förening i Södertälje.

– Sen visste jag inte om det skulle bli KRIS eller Unga KRIS, säger han och fortsätter: Jag tyckte jag var intresserad av båda arbetena. Både av folk som gått hela vägen och varit tunga kriminella och missbrukare, till folk som kanske är på väg in. Jag är intresserad av alltihop. Från att jobba förebyggande till att jobba med äldre livsstilskriminella.  

Efter en inbjudning av Unga KRIS till IOGT-NTO-huset i Södertälje tog han kontakt med kommunen, som sa nej i början. KRIS Stockholm stöttade dock honom och betalade hans lön, då han i gengäld fortsatte arbeta för dem. Han talade med IOGT-NTO som var öppna för att upplåta ett kontor till honom, trots att han inte hade pengarna i början. De skulle komma sen.

Efter ett år hade de råd att ge Jacob en hel anställning för Södertäljeföreningen. I början jobbade han och Anders Wätterstam mycket tillsammans. Anders och Jacob hittade varandra via KRIS Stockholm. Han var mycket bra på det administrativa arbetet. Tyvärr gick han bort förra året.

Under tiden kom nya människor, varav några gick vidare till andra saker. En gick tillbaka till sitt gamla liv. När han avled gick föreningsmedlemmarna på begravningen.

Vanligtvis gör KRIS Södertälje anstalts- och häktesbesök, med enskilda samtal. Det är kärnverksamheten.

Där bygger man upp en bra kontakt med en intagen som vill kliva av sitt gamla liv. När den intagne kliver ut från murarna kommer KRIS och hämtar upp personen. I stället för gamla vänner kommer KRIS och hämtar honom eller henne och åker sen till föreningslokalen för att fira med tårta. Denna verksamhet har inte varit möjligt under coronpandemin, men börjar komma igång sakta men säkert.

KRIS:arna brukar säga att efter straff börjar man inte ens på ruta noll. Man börjar på ruta minus. Man saknar boende, utbildning, skulder, körkort… Saker som behövs för att komma tillbaka in i samhället.

Där kan KRIS också vara behjälpliga. KRIS:arna hjälper nya medlemmar med myndighetskontakter, söka bostad, jobb och mycket annat. I vissa fall kan nya medlemmar få jobb på KRIS.

KRIS Södertälje består av fem anställda och flera personer på praktik. Man tar även emot personer i samhällstjänst. Vad som utmärker KRIS Södertälje från andra KRIS-föreningar är dock hur man lyfter fram musiken och kulturen och arbetet med ungdomar. Efter att Unga KRIS 08 upplöstes frågade Unga KRIS-förbundet om inte Södertälje kunde fortsätta verksamheten.

Numera har Unga KRIS 08 bytt namn till Unga KRIS Södertälje och sitter i samma lokaler som KRIS Södertälje. Här sitter även kansliet för hela Unga KRIS Sverige och Jacob Fraiman är ordförande. Han förklarar tankegångarna:

–  Det bästa sättet att uttrycka det är att vi jobbar med dem som är på väg in i det och de som har varit där och tagit sig därifrån, säger Jacob Fraiman. Det är så vi jobbar här i Södertälje.

I källaren av IOGT-NTO-huset finns därför en studio. Föreningen har också haft besök av flera castingar för en större filmproduktion samt låtit ungdomar delta i olika filminspelningar.

Musiken kan vara en ingång för att dela med sig av erfarenheter man annars inte vågat uttrycka:

– Det är därför många rapare är arga, säger Jacob Fraiman. Jag har också varit rapare, jag har också skrivit texter, så jag vet. Det var mitt sätt att bearbeta min kusins död, att min pappa hamnade i fängelse. Då fick jag ut det.

Sen finns det visserligen kritiker som har synpunkter på det vissa av artisterna rapar om. Men Jacob säger att det är bättre att de är nyktra och hänger i studion en lördagskväll, än att de är ute och slåss eller bränner bilar.

Under eventen, såsom en halloweenfest som de nyligen arrangerade, kommer folk från olika delar av Stockholms län och det blir aldrig något problem. Det ska sägas att det finns en fördel med att huset vid Övre Torekällgatan ligger i centrum och inte Södertäljes socialt utsatta områden: det är neutral mark. Men sen är det trots allt KRIS event:

Såsom Anders Wätterstam sa, första gången jag träffade honom:

– Alla som kommer hit, kommer hit för att de vill förändra sitt liv.

Fotnot: Undertecknad är anställd för KRIS Södertälje och sitter i Unga KRIS Styrelse.

Text:

Matthias Matsson

Dela via:

Shares
Publicerad: 17 november 2021 00:00
Senast uppdaterad: 17 november 2021 00:00

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis-2

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors