En av världens supermakter har efter en period av desinformation, dimridåer och rena lögner tagit sig friheten att militärt angripa ett geografiskt och befolkningsmässigt mindre land som är militärt underlägset.
Den stora angriper den lilla. Det militära angreppet har ursäktas med att det lilla landet skulle hota supermaktens befolkning, trots att det i skrivande stund inte presenterats ett enda hållbart bevis för att så skulle vara fallet. Operationen har kostat tusentals civila livet och har tvingat miljoner civila att lämna sina hem.
Nej, det är inte den ryska invasionen av Ukraina, utan året är 2003 och USA har på falska premisser angripit Irak.
Nu när hela västvärlden, makthavare liksom befolkning, sluter upp och med rätta fördömer den ryska invasionen måste vi påminnas om det hyckleri som kommer från våra egna makthavare, från Washington DC, London, Paris och Stockholm.
Krig är alltid fel, aldrig rätt – och det måste gälla alla länder. Det finns inte ett carte blanche för USA och NATO att med bomber och raketer grusa sönder Irak, Libyen, Afghanistan och Syrien.
Den som anser det är således skyldig att på objektiva grunder motivera varför den ryska invasionen är mer förkastlig än den amerikanska, brittiska eller franska.
USA-ledda NATO-attacken mot Irak genomgående byggde på en falsk bild
Det är idag allmänt känt att hela grunden för den USA-ledda NATO-attacken mot Irak genomgående byggde på en falsk bild uppmålad av CIA och Vita huset för att motivera invasionen.
I Libyen ingrep NATO för att stoppa påstådda människorättsbrott begångna av libyska militären mot civilbefolkningen. I skrivande stund har inte ett enda ovedersägeligt bevis lats fram. Det som däremot är känt är att bomberna från NATO och de rebeller som NATO stöttade har skördat tusentals civila dödsoffer liksom i Afghanistan och Syrien.
”Jag menar inte att på något sätt ursäkta den ryska invasionen av Ukraina, men den måste sättas i perspektiv”
Jag menar inte att på något sätt ursäkta den ryska invasionen av Ukraina, men den måste sättas i perspektiv. Den ryska invasionen av Ukraina skiljer sig inte nämnvärt från de amerikanska invasionERNA, men reaktionerna på de båda supermakternas respektive aggressioner är dag och natt.
USA och Europa har tillsammans med andra allierade stater valt att detonera ekonomiska kärnvapen över Ryssland. Precis som i Hiroshima och Nagasaki är det endast den ryska civilbefolkningen och de svagaste som drabbas hårdast. Det är ryska barn, pensionärer och handikappade som får svälta och frysa, inte oligarkerna eller presidenten.
Och det är alla i västvärlden som applåderar sanktionerna som är skyldiga till detta lidande.
Det är oklart hur en utsvulten och isolerad befolkning ska förmås göra revolution mot tusentals välnärda och välutrustade kravallpoliser när det saknas mat på borden och affärerna gapar tomma.
Återigen drabbar sanktionerna ovillkorligen civila och befäster elitens grepp om makten.
Det är även oklart hur kriget i Ukraina stoppas av att företag som Starbucks, McDonalds, Netflix, Spotify, H&M och IKEA stänger ner sin verksamhet i Ryssland.
Detta leder endast till ytterligare isolering av den ryska civilbefolkningen från omvärlden. Ett svek som kan vara kostsamt då det ofrånkomligen kommer att minska informationsflödet från väst till öst vilket i sin tur riskerar att öka lojaliteten och uppslutningen gentemot staten, med andra ord presidenten då västvärlden låser in den ryska befolkningen i Putins ekokammare.
”Förutom Irak, Libyen och Syrien som redan nämnts har vi alla en skyldighet att inte glömma de civila dödsoffer som NATO-bomber skördat i Afghanistan, Jemen, Serbien, Somalia”
Man borde tvärt om överösa ryska befolkningen med västerländsk information, produkter och kultur. Det är en välnärd befolkning som är över första stegen på behovstrappan som kräver frihet och demokrati. Inte de som köar för bröd.
När ska västvärlden lära sig?
Avslutningsvis kan vi konstatera att antalet sanktioner mot USA uppgår till 0, detta trots att även USA bombat och dödat flera civila än Ryssland i ett land, nej förresten, det är faktiskt flera länder.
Förutom Irak, Libyen och Syrien som redan nämnts har vi alla en skyldighet att inte glömma de civila dödsoffer som NATO-bomber skördat i Afghanistan, Jemen, Serbien, Somalia.
Civila dödsoffer i Kiev, Charkiv och Mariupol är väl lika hemskt och förkastligt som i Bagdad, Kabul och Tripoli eller vad betyder egentligen att stå upp för allas lika värde?
John V
