Företag i fokus:

Insändare: En rysk bomb dödar inte mer än en amerikansk

2022_03_war-gd1a42c87a_1920-1

En av världens supermakter har efter en period av desinformation, dimridåer och rena lögner tagit sig friheten att militärt angripa ett geografiskt och befolkningsmässigt mindre land som är militärt underlägset.

Den stora angriper den lilla. Det militära angreppet har ursäktas med att det lilla landet skulle hota supermaktens befolkning, trots att det i skrivande stund inte presenterats ett enda hållbart bevis för att så skulle vara fallet. Operationen har kostat tusentals civila livet och har tvingat miljoner civila att lämna sina hem.

Nej, det är inte den ryska invasionen av Ukraina, utan året är 2003 och USA har på falska premisser angripit Irak. 

Nu när hela västvärlden, makthavare liksom befolkning, sluter upp och med rätta fördömer den ryska invasionen måste vi påminnas om det hyckleri som kommer från våra egna makthavare, från Washington DC, London, Paris och Stockholm. 

Krig är alltid fel, aldrig rätt – och det måste gälla alla länder. Det finns inte ett carte blanche för USA och NATO att med bomber och raketer grusa sönder Irak, Libyen, Afghanistan och Syrien.

Den som anser det är således skyldig att på objektiva grunder motivera varför den ryska invasionen är mer förkastlig än den amerikanska, brittiska eller franska.

USA-ledda NATO-attacken mot Irak genomgående byggde på en falsk bild

Det är idag allmänt känt att hela grunden för den USA-ledda NATO-attacken mot Irak genomgående byggde på en falsk bild uppmålad av CIA och Vita huset för att motivera invasionen. 

I Libyen ingrep NATO för att stoppa påstådda människorättsbrott begångna av libyska militären mot civilbefolkningen. I skrivande stund har inte ett enda ovedersägeligt bevis lats fram. Det som däremot är känt är att bomberna från NATO och de rebeller som NATO stöttade har skördat tusentals civila dödsoffer liksom i Afghanistan och Syrien. 

”Jag menar inte att på något sätt ursäkta den ryska invasionen av Ukraina, men den måste sättas i perspektiv”

Jag menar inte att på något sätt ursäkta den ryska invasionen av Ukraina, men den måste sättas i perspektiv. Den ryska invasionen av Ukraina skiljer sig inte nämnvärt från de amerikanska invasionERNA, men reaktionerna på de båda supermakternas respektive aggressioner är dag och natt.

USA och Europa har tillsammans med andra allierade stater valt att detonera ekonomiska kärnvapen över Ryssland. Precis som i Hiroshima och Nagasaki är det endast den ryska civilbefolkningen och de svagaste som drabbas hårdast. Det är ryska barn, pensionärer och handikappade som får svälta och frysa, inte oligarkerna eller presidenten.

Och det är alla i västvärlden som applåderar sanktionerna som är skyldiga till detta lidande.

Det är oklart hur en utsvulten och isolerad befolkning ska förmås göra revolution mot tusentals välnärda och välutrustade kravallpoliser när det saknas mat på borden och affärerna gapar tomma.

Återigen drabbar sanktionerna ovillkorligen civila och befäster elitens grepp om makten.

Det är även oklart hur kriget i Ukraina stoppas av att företag som Starbucks, McDonalds, Netflix, Spotify, H&M och IKEA stänger ner sin verksamhet i Ryssland.

Detta leder endast till ytterligare isolering av den ryska civilbefolkningen från omvärlden. Ett svek som kan vara kostsamt då det ofrånkomligen kommer att minska informationsflödet från väst till öst vilket i sin tur riskerar att öka lojaliteten och uppslutningen gentemot staten, med andra ord presidenten då västvärlden låser in den ryska befolkningen i Putins ekokammare. 

”Förutom Irak, Libyen och Syrien som redan nämnts har vi alla en skyldighet att inte glömma de civila dödsoffer som NATO-bomber skördat i Afghanistan, Jemen, Serbien, Somalia”

Man borde tvärt om överösa ryska befolkningen med västerländsk information, produkter och kultur. Det är en välnärd befolkning som är över första stegen på behovstrappan som kräver frihet och demokrati. Inte de som köar för bröd.

När ska västvärlden lära sig?

Avslutningsvis kan vi konstatera att antalet sanktioner mot USA uppgår till 0, detta trots att även USA bombat och dödat flera civila än Ryssland i ett land, nej förresten, det är faktiskt flera länder.

Förutom Irak, Libyen och Syrien som redan nämnts har vi alla en skyldighet att inte glömma de civila dödsoffer som NATO-bomber skördat i Afghanistan, Jemen, Serbien, Somalia.

Civila dödsoffer i Kiev, Charkiv och Mariupol är väl lika hemskt och förkastligt som i Bagdad, Kabul och Tripoli eller vad betyder egentligen att stå upp för allas lika värde? 

John V

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 mars 2022 00:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 13:22

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis- Pressbild

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors