Foto: Pixnio.
I en artikel uppmanar Tony Garabet (KD) föräldrar som behöver hjälp med sina barn att bland annat ta hjälp av skolan, elevhälsan eller lärare.
Tyvärr så känner vi lärare att vi ofta motarbetas när vi lyfter problemen med vårdnadshavare.
Vi på skolan förespråkar engagemang och samarbete för elevens bästa. Föräldrar engagerar sig istället genom att ifrågasätta professionella lärare och dess undervisning. Vår önskan är att vårdnadshavare ska hjälpa och samarbeta med oss genom att ställa frågan; ”Hur kan jag hjälpa mitt barn för att lyckas i skolan”.
Föräldrar vägrar ofta inse deras barns roll i större sammanhang, exemplevis i klassrummet eller i skolan. Hemma svär inte barnet, respekterar vuxna i sin omgivning, slänger inte maten, skräpar inte ned, är rädda om sina hem, slåss inte med mera.
Vi får elever som är trötta, svär, skräpar ned, slänger mat, respekterar inte vuxna, tar sönder material, skriker, slåss. När lyfter fram problemet till föräldrarna skyddar föräldern sitt barn och säger oftast; ”Det inget fel på mitt barn, det är alla andras fel att mitt barn gör som hen gör” – istället för att samarbeta med oss på skolan och säga; ”Hur kan vi hjälpas åt?”.
Ta ansvar, lyssna på oss och gå inte i försvar när vi vill väl – vi har barnen större delen av deras vardag. Det spelar ingen roll hur mycket vi arbetar med värdegrunder, samarbetsövningar, sliter oss i håret eller påminner dagligen om vad som är rätt och fel. Elever skyller ifrån sig och säger; ”hen började”, ”alla andra gör så” och menar då att man kan ta sig rätten att göra det också.
Vi behöver samarbeta med att uppfostra våra barn och inte motarbeta varandra. Lämna undervisningen till oss som är professionellt utbildade och låt oss hjälpas åt med uppfostran istället.
Vi sliter med att säga till våra elever att söka upp en vuxen, eller ta hjälp av en vuxen, när det händer något. Men då säger eleven; ”Min pappa sa att jag ska slå tillbaka om jag blir slagen”.
Vad är dilemmat och konsekvensen av det?
Som förälder/vuxen är man misslyckad när man blundar för problemen och inte tar hjälp. Svenska samhället räcker ut handen för att du ska kunna få hjälp när du har problem. Ta emot och be om hjälpen istället för att förneka och blunda.
Vi behöver komma ifrån kollektiva tänkandet för att vi själva mår dåligt och känna skam när vi behöver hjälp.
Läraren.
