Företag i fokus:

KRÖNIKA: Södertälje kämpar i positiv anda

drönare 21 Södertälje

Flygfoto över Södertälje. Arkvibild.

Visst, blir man sådär fjärilar i magen, pirrigt lycklig när man får höra hur det goda bekämpar det onda. Jag blir på riktigt varm inombords.

När jag läser, och får höra om hur kommunen jobbar för att förbättra vardagen för många av oss i orten. Standarden förbättras. Södertälje blir mer än bara en plats för brottslighet, härvor och polisuttryckningar.

År 2024 är planen att en fritidsgård kommer öppna upp för att förena Ronna-, Geneta- och Linas ungdomar i en tryggare vardag. Mer sånt tack. Även om planen visar att fritidsgården kommer att stå färdig, våren 2024, har vi något att se fram emot. Det finns en plan. Utöver det ska en ny familjecentral öppnas upp dörrarna nu på måndag, den 14 november. Familjecentralen riktar sig i huvudsak till småbarnsföräldrar i åldrarna 0-5 år.

Vi börjar täcka de viktigaste åldrarna och målgrupperna.

Nyheterna florerar med det hemska, onda och alla skottlossningar som drabbat staden. Människan är så nyfiken på det. Klagar om varför det sker, men är det första man klickar sig vidare på. Vi är inte lagda att söka oss till solskenshistorier. Människan vill gärna spy galla, och klaga. Det kan man inte göra med positivitet. Nu kan vi bevittna uppbackningen och det positiva arbetet kommunen parallellt jobbar med. Hoppet är ännu inte släckt. Så länge vi människor samverkar i en godhets oas kan vi nå fantastiska resultat. Visst, räcker inte det. Mer behövs! En bra bit på vägen har vi kommit.

Det onda ska inte övervinna det goda Vi är för många som älskar vårt Södertälje, med sin charm och differentiering. Alla kan vi vara grannar och behandlas såväl efter det. Atmosfären kan inte förstöras för att vi fått erfara hemska saker. Än lever lågan.

Många verksamheter i kommunen jobbar tillsammans för att förena våra medborgare i en tryggare verklighet. Mycket glädjande nyheter och positivt budskap. Allra mest för den yngre generationen som behöver goda förebilder. Att våra medmänniskor gör gott.

Det förebyggande arbetet är så oerhört viktigt, och glöms bort i stressen och pressen, och med bristande resurser jobbar vi oftast akutstyrt. Det kostar för mycket att vara där det inte behövs, just nu. Säger i princip alla chefer. ”Vi har inte tid” är en annan standardreplik. Men har vi tid för kaoset? Knappast. Dessa verksamheter visar på hur vi ska börja i tidigt skede.

Låt oss hylla människorna bakom det hårda arbetet, för visst är det ett hårt arbete med mycket stångande som behövts göras. I synnerhet med budgetfrågan. Vad kommer det kosta? Det kostar liv om vi inte fokuserar på att finnas där vi behövs innan det händer något. Framtiden är vår.

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 15 november 2022 10:39
Senast uppdaterad: 15 november 2022 12:49

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis-2

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors