Flygfoto över Södertälje. Arkvibild.
Visst, blir man sådär fjärilar i magen, pirrigt lycklig när man får höra hur det goda bekämpar det onda. Jag blir på riktigt varm inombords.
När jag läser, och får höra om hur kommunen jobbar för att förbättra vardagen för många av oss i orten. Standarden förbättras. Södertälje blir mer än bara en plats för brottslighet, härvor och polisuttryckningar.
År 2024 är planen att en fritidsgård kommer öppna upp för att förena Ronna-, Geneta- och Linas ungdomar i en tryggare vardag. Mer sånt tack. Även om planen visar att fritidsgården kommer att stå färdig, våren 2024, har vi något att se fram emot. Det finns en plan. Utöver det ska en ny familjecentral öppnas upp dörrarna nu på måndag, den 14 november. Familjecentralen riktar sig i huvudsak till småbarnsföräldrar i åldrarna 0-5 år.
Vi börjar täcka de viktigaste åldrarna och målgrupperna.
Nyheterna florerar med det hemska, onda och alla skottlossningar som drabbat staden. Människan är så nyfiken på det. Klagar om varför det sker, men är det första man klickar sig vidare på. Vi är inte lagda att söka oss till solskenshistorier. Människan vill gärna spy galla, och klaga. Det kan man inte göra med positivitet. Nu kan vi bevittna uppbackningen och det positiva arbetet kommunen parallellt jobbar med. Hoppet är ännu inte släckt. Så länge vi människor samverkar i en godhets oas kan vi nå fantastiska resultat. Visst, räcker inte det. Mer behövs! En bra bit på vägen har vi kommit.
Det onda ska inte övervinna det goda Vi är för många som älskar vårt Södertälje, med sin charm och differentiering. Alla kan vi vara grannar och behandlas såväl efter det. Atmosfären kan inte förstöras för att vi fått erfara hemska saker. Än lever lågan.
Många verksamheter i kommunen jobbar tillsammans för att förena våra medborgare i en tryggare verklighet. Mycket glädjande nyheter och positivt budskap. Allra mest för den yngre generationen som behöver goda förebilder. Att våra medmänniskor gör gott.
Det förebyggande arbetet är så oerhört viktigt, och glöms bort i stressen och pressen, och med bristande resurser jobbar vi oftast akutstyrt. Det kostar för mycket att vara där det inte behövs, just nu. Säger i princip alla chefer. ”Vi har inte tid” är en annan standardreplik. Men har vi tid för kaoset? Knappast. Dessa verksamheter visar på hur vi ska börja i tidigt skede.
Låt oss hylla människorna bakom det hårda arbetet, för visst är det ett hårt arbete med mycket stångande som behövts göras. I synnerhet med budgetfrågan. Vad kommer det kosta? Det kostar liv om vi inte fokuserar på att finnas där vi behövs innan det händer något. Framtiden är vår.
