Foto: Pexels
Alla vet och har hört om att barn ofta är sjuka, och det beror såklart på deras färska immunförsvar som inte hunnit utsättas för alla bakterier.
Den bygger upp en förkylning i taget, men det är inte bara förkylningar som existerar. Virus som sätter sig i stämbanden och orsakar ett falskt krupptillstånd.
Ni vet när barnet hostar så mycket och knappt kan andas, enligt läkarna kan de, att de måste stå ute i kylan/friska luften för att öppna upp stämbanden så de kan andas någorlunda. Alla nätter som barnet hostar och kräker upp slem.
Förkylningsastma har blivit allt vanligare bland barn. Tycker mig höra om det och dess tillstånd, hostan som aldrig slutar i dagar, ibland veckor. Man inhalerar, morgon, kväll, vid behov. Efter en sisådär 10 dagar kan barnet återvända till förskolan. Bara det att telefonen ringer tre dagar senare. Förskolan på tråden. ”Hej, ditt barn har en temp på 38 grader…”. Okej, ny omgång av vab.
Lämna jobbet, på återseende kollegor. Vi syns kanske nästa vecka. Veckorna går och dagarna på jobbet blir få. Man kan ibland räkna hur många närvarande dagar som barnet haft på förskola.
Inte nog med att man som förälder missar jobb, så kostar det på lönen. Försäkringskassan ifrågasätter vabandet och utbetalar i bästa fall för de dagarna man anmält. Det ligger på minus. Hur ska man klara sig ekonomiskt denna månad?
Alla utgifter blir fler, medicinkostnader, sjukhuskostnader, mindre inkomst och mindre energi. Inkomstunderskott. Energiunderskott. Arbetsnärvarounderskott. Förskoleavgiften tickar på.
Mitt hjärta brinner för alla ensamstående. Alla som inte bara ska agera mamma och pappa för sina barn. Kanske har de varit med om något traumatiskt, och bär på sorger och ett bagage. Men framförallt de med ett begränsat socialt nätverk. Inget stöd, eller ytterst litet stöd. Måste vara hemma med sitt barn, kriga på för att försörja familjen, köpa det barnet begär eller jämför med kompisarna på skolan.
En mardröm för många föräldrar. Att inte kunna köpa en julklapp.
Frågan kvarstår, hur gör ni? Hur får ni det att gå ihop? Månad efter månad. Att finnas där för era barn, försörja dem, ta dem på sina aktiviteter, vårda de vid sjukdom och förgylla deras dagar med kärlek, upplevelser och trygghet. Hur gör ni?
En eloge till er som gör det sekund efter sekund. Minut efter minut. Timme efter timme. Dag efter dag. Månad efter månad. Årligen. All ära åt er. Ni som gör det.
Läs även – Lågt antal ensamstående pappor i Nykvarn och Södertälje