Företag i fokus:

620.000 kr till behövande – What A Demand For Action

4633A3BB-2240-42EE-B721-17634155749A

Foto: Helen Shabo

Fredagen den 2 december i St Afrems festlokal, i Geneta, anordnade A Demand For Action folkrörelsen en gala utan dess like. Gala a la Hollywood, med en presstavla, värdar och värdinnor som välkomnade en med glädje och leenden från öra till öra.

Så fort man klev in i lokalen slogs man av en mäktig känsla. Under kvällen slog vi rekord. Jag kände mig som en viktig person som skulle få vara med om något stort. Stort blev det allt. Mäktigt och häftigt. Mycket kärlek och empati i ett och samma rum. Det fick hjärtat att slå volter. Gåshuden gästade ett flertal gånger under kvällen.

Konferenciererna fitnessgurun och Biggest loser Pischas med Hampus höll programmet för kvällen. Detta gjorde dem med bravur och fick gästerna att känna sig som ett i programmet. Vilken grej. Gästerna möttes av juldekorerade bord fyllda med tilltugg, glögg, varm huvudrätt och en julig efterrätt bestående av saffransbullar, pepparkakor och clementiner.

Uppträdande av dansskolan Kuba Dance Company från Södertälje. Foto: Helen Shabo

Kvällen bjöd på allt från underhållning av Robert Ace, skickliga ficktjuvsunderhållaren, fantastisk sång av Petra Marklund och Peter Klint, stand up av Zinat, och låt oss inte glömma dansuppvisningen av Kubadance.

Tre lyckliga vinnare fick även dela på följande vinster: ”modell för en dag”, kostschema och träning av Pischas och en kurs i att bli en youtuber. Generösa givare såg till att kvällens mål på 400,000kr slogs med hästlängder. När klockan var 22:30, presenterades insamlat belopp på 250,000kr. Under 30 minuter inkom flertalet donationer som fick summan att landa på 620,000 kronor. Jag blev minst allt tårögd. Unik upplevelse. Tanken om att människor skänker trots att de säkerligen själva kämpar med ekonomin. Det är sanna eldsjälar. Trots alla donationer gick gästerna inte bara fyllda med ännu mer energi och hopp, utan även en goodiebag med gott och blandat.  

Kan ni förstå att 620,000kr samlades av en sluten tillställning på cirka 270 gäster, ingen live sändning, ingen telefoninsamling. Endast oerhört givande gäster som vet i sitt hjärta att dessa pengar går oavkortat, oavlönat till människor i nöd. Inga mellanhänder, inga kontor, inga löner. Raka vägen till människor i misär.

Foto: Helen Shabo

Zinat blev intervjuad på scen och berättade om hur kvinnor, barn och hbtq personer är utsatta i Iran och att länder som Sverige ser på. När hon sa ”Vi är alla medskyldiga om vi är tysta”. Detta bet på mig. Hårda bud, men sanningens lära. Hon berättade bland annat om hur den iranska föreningen i Sverige gick emot Nobelfestens inbjudan till iranska ambassadören i Sverige, genom ett hot om att storma festen med vita balklänningar. Ambassadören fick sin inbjudan indragen. Bra kämpat Zinat! Tragiskt dock att sådana hot ska behöva göras för att minoriteter ska få uppbackning av svensk politik och organisationer.

För den som inte vet, har ADFA, funnits i ca 9 år och har under alla dessa år kämpat med att hjälpa människor i nöd. Bakom folkrörelsen hittar vi ingen mindre än södertäljebon Nuri Kino. Det som började som en kampanj, med en liten skara människor har idag utvecklats till en rörelse, organisation. Stort!

Värdarna Hampus Wenklo och Pischa Strindstedt samt Nuri Kino. Foto: Helen Shabo

Nuri påbörjade denna rörelse då ISIS invaderade Syrien och Irak och slaktade kristna människor. ADFA började med fokus på att ge syrianer, assyrier och armenier en röst, där de inte haft en. Rörelsen har vistats i Polen och hjälpt krigsdrabbade Ukraina, varit i Washington för upprättelse, ordet sprids och arbetet likaså.

ADFA har nått ännu en milstolpe.

Första december kom FN:s utredare ut med en ny rapport som säger att ISIS begick ett krigsbrott mot kristna människor och brott mot mänskligheten. ISIS har bland annat kidnappat, tvångskonverterat, halshuggit, våldtagit, halshuggit och på andra sätt slaktat kristna människor.

Det som en gång var 1,2 miljoner kristna under Saddam Husseins tid, har ISIS fått ner till dagens 200,000 kristna människor i Mosul, Irak. Detta är vad Nuri skriver på sina sociala medier och påpekar att svenska medier har kristofobi. Visst kan det vara så att det mycket väl är det, när en så pass stor nyhet från FN kommer ut och ingen svensk artikel lyfter upp denna fantastiska nyhet? Mycket märkligt.

Nästa helg, den 10 december, åker ADFA ner till Libanon med 40 ton mat för att dela ut till människor i behov. Vi önskar er en lyckad resa.

Foto: Helen Shabo

Foto: Helen Shabo

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 4 december 2022 05:00
Senast uppdaterad: 4 december 2022 15:27

Debatt: ”Missvisande och helt felaktiga påståenden”

Boel-Godner

Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande
Foto: Södertälje kommun

Svar på Moussa Essa insändare: ”Tacka Boel Godner för en mörk vår

Det finns flera missvisande och helt felaktiga påståenden i Moussa Essas artikel om betalning till kommunen. 

För det första så är enskilda föreningars betalningar till kommunen inte ett politiskt beslut. 
Grundregeln är att man ska betala. Den gäller alla föreningar och beslutas av Kultur- och fritidsnämnden men hanteringen ligger hos förvaltningen. 

Om en enskild förening har svårt periodvis att betala så finns det förståelse för det och den dialogen förs också mellan klubben och förvaltningen. De besök som görs av politiker i föreningar är till för att höra om hur verksamheten fungerar och att visa politiskt stöd till förvaltningens arbete. 

Det behöver finnas en rättvisa i kommunens hantering av föreningarna och det finns många stora fina klubbar i Södertälje. Assyriska är en av dem. 

De anklagelser och utpekanden som görs i artikeln är osanna. Vi är stolta över Södertälje som en stor idrottsstad.

Boel Godner (S),
Kommunstyrelsens ordförande

Alexander Rosenberg (M)
Kommunalråd

Lars Greger (MP)
Kommunalråd

Läs även: – Kommunen stryper Assyriska FF – ”Vad hände med vår dialog?”

(Annonslänk)

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 6 april 2024 05:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 12:57

Jag hittar hellre mitt barn onykter än drogpåverkad

432961744_454104836946977_1370903189652374859_n

Foto: Pexels/Erik Karlberg

4 juli 2008. Precis fyllt 18 år och jag ska få gå ut på krogen för första gången. Solen sken, vännerna och jag bestämde oss för att ta på oss ljusa khakifärgade shorts och en ljus skjorta; ikväll ska vi fira mig.

Vi bestämde oss för att först ta en fördrink på ”Centralbaren”, en klassisk pub med inslag av rock, där olika typer av människor med det gemensamma intresset för rockmusik och öl samlas. Jag går fram till bartendern och beställer en stor stark, lite nervöst.

Han ber mig om legitimation, och lite undvikande smyger jag fram passet. Han utbrister med ett stort flin och en glädjande röst: ”-Wow, du har ju precis fyllt 18! Stort grattis!

Bartendern häller snabbt upp en stor och stark till mig och de andra gästerna vid baren skålar och gratulerar mig på min stora dag. Jag drack snabbt upp min första lagliga öl och vi beslutade oss för att gå vidare. Vi promenerade från Centralen till Järnagatan.

(Annonslänk)

Från en av uteserveringarna hördes ett lätt taktmässigt dunkande av musik, så vi bestämde oss för att titta dit. Där fann vi en fullsmockad uteservering med människor som satt ute och njöt av solskenet med en kall öl i handen. Det såg fantastiskt ut!

Jag och vännerna bestämde oss snabbt för att inta kvällens middag där.

”Välkommen till Stanleys”, ropar krögaren välkomnande. Nygrillade burgare, en kall öl, surret från glada människor och magiskt väder. Vilken tid att leva i!

Efter middagen bestämde vi oss för att gå ner till O’Learys, alla vännerna som tidigare redan hunnit fylla arton hade sagt att det var stället man skulle vara på om man ville dansa och självklart träffa tjejer.

O´Learys vid Marenplan år 2008.
Arkivbild: Erik Karlberg

Väl vid dörren står en stor, vältränad vakt med backslick och frågar mig med skarp blick efter legitimation. Nervöst tar jag fram den och lägger den i hans hand. Han kikar lite snett på mig och tittar sedan på passet. Nu är det kört tänker jag, jag kommer inte komma in. En nervös, nyfylld 18-åring som aldrig varit ute på krogen förut. Han ler mot mig lite lätt och räcker ut armarna och ger mig en stor kram och ropar glatt!

”Grattis på din dag!” Fantastiskt! Välkommen in!”, säger vakten och leder mig in med ett stort leende på läpparna.

Lite lätt chockad följer jag med. Vad hände precis? Fick jag en kram av vakten?

Väl inne på O’Learys lyckas vi krångla oss bland alla människor in till baren. Det spelas ”Umbrella” med Rihanna och Jay-Z från högtalarna och två tjejer bredvid sjunger glädjefyllt med. Vi beställer en drink var och följer med strömmen. Hela lokalen är fylld med människor i alla åldrar och av olika slag. Alla sjunger, skålar och dansar. Glädjen är ofrånkomlig och vi sjunger in natten. Detta var min första kväll som 18-åring i Södertälje.

Populära O’Learys i Södertälje var välbesökt under helgerna.
Arkivbild: Erik Karlberg

Idag, 2024. Jag minns tillbaka på denna kväll, går fortfarande ut emellanåt. Inte lika ofta som då, men en middag med vänner med ett glas vin slår aldrig fel. Utbudet på stan är dock väldigt annorlunda, tyvärr.

Vad hände? Jag läser tidningarna om ungdomar som skjuter varandra, drogerna används, som aldrig förr.

På min tid drack vi alkohol; använde man droger var man inte välkommen. Kan en stor del av droganvändningen bland unga hos oss ha att göra med att dagens ungdomar knappt har något utbud kvar i staden? Någonstans att dansa och träffa jämlikar?

Förr var många ungdomar ute på krogarna, vid första anhalten blev man stoppad av en vakt som kollade ens nykterhet och om det fanns risk att någon hade tagit droger. Väl därinne fanns det vakter som kontrollerade så att folk skötte sig. Väl utanför fanns polisen till hands om det var någon de misstänkte var påverkad.

Jag tror personligen att droganvändandet måste varit betydligt mindre på den tiden. Man ville ju gå ut, dansa, träffa vänner, flörta med tjejer och inte bli tagen för att ha tagit något skit. Vi kunde ha 2-3000 ”vuxna” ungdomar ute på krogarna en kväll. Förutom de ovan nämnda hade vi även Telgekällaren, Flamingo, Torekällbergets Värdshus och Hamnmagasinet som jag kan nämna på rak arm.

Min son fyllde nyss 16 år och vi pratade om hur det var när jag fyllde 18.

Ungdomar tar lätt dåliga beslut när de har tråkigt. Visst har det mycket med uppfostran att göra, men jag vill tycka att det också har en viss del med samhället att göra. Som förälder så hittar jag hellre mitt barn onykter än drogpåverkad. Jag tror att vi kan få bättre kontroll på ungdomarna om vi får staden levande igen.

Bara en tanke…

Andrew Laeddis

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 16:47
Senast uppdaterad: 5 april 2024 17:11

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors