Foto: Pexels
Vi är där igen. Stockholm är under attack. Södertälje likaså. Vi lever med en ständig oro och ingen gör något åt det. Vad är det som händer? Ingen som vet. Hur ska vi ta oss ur denna hemska situation, där våra bröder och systrar attackerar oss med granater och pistolskott.
Medborgarna skriker efter hjälp. Eller ja, de gömmer sig och duckar för allt som kommer ens väg för att rädda sitt skinn från att bli ännu en måltavla för ett miserabelt brott. Med döden som utgång.
Det händer så mycket, men det görs så lite. Vad vi vet om såklart. Men varför hör vi inget? Varför uttalar sig inte politiker om situationen som råder? Vart är Södertäljes styre? Regeringen sitter lugnt i båten och vaggas fram, med slutna munnar. Oacceptabelt, att medborgarna inte får någon form av stöd. Någon form av lugnande information om att insatser sätts in. ”Vi har ökat beredskapen”, ”Vi har agerat på att skydda våra medborgare” – Ingenting. Allt vi hör är skottlossningar, sprängningar, folk som skriker i ren rädsla. Stockholm och Södertälje befinner sig i ett krig. Ett inbördeskrig. Ett krig som ingen vet vem som driver. Flera aktörer, men få motpoler som ska förbättra och förändra situationen.
Poliser jagar maskerade män på öppen gata, polisjakt och ett vapen hittat. Vart är vi på väg. Vårt fina Sverige, svenska samhälle, på väg mot ett militärfält.
Jag bor i Sverige för att det en gång var ett tryggt land, som värnade om sina medborgare. Tog hand om sina. Idag lever jag i ett Sverige jag inte vet vad morgondagen bjuder på. Om mina barn kan växa upp och känna en trygghet i att kunna bidra till ett samhälle som har en framtid. Jag står inte för dagens Sverige. Jag kan inte förespråka trygghet i Sverige, när våra ledare inte gör något för att förändra misären vi lever i.
Politikerna, lokalt som regionalt, är så himla duktiga på att peka på alla skyldigheter vi medborgare har. Ställa krav på hur vi ska förhålla oss till lagar och regler och alla andra måsten. Vad har hänt med våra rättigheter? Ska vi inte kunna känna oss trygga, säkra och fria i denna demokrati, som snart lär utvecklas till en diktatur, för att det inte sker något. Vi kanske behöver starta en revolution mot det svenska styret och ledningen, oavsett vart man befinner sig? Är det vad som behövs för ett agerande och reaktion från våra högsta ledare. Det är inte längre lokaliserat till ”invandrartäta” områdena, utan har spridit sig till centrala Stockholm och de finfina gatorna i Stockholm. Vad blir den ursäkten?
Hur kan vi tillåtas gråtas till sömns, och ingen vill göra ett uttalande. Inte ett ord, om dåden som sker, dagtid som nattetid. Vilda västern är här och vi tar skydd för missilerna. Det är allt vi kan göra just nu. Ta skydd.
Läs även: – INSÄNDARE: En fråga till er politiker