Jordbävningen i Syrien och Turkiet. Foto: Rawpixel
Ingen, absolut ingen har undkommit att se, höra eller prata om jordbävningen i Turkiet som drabbat bland annat Syrien, Libanon och Palestina. Alla människor som omkommit i en av den senaste tidens värsta naturkatastrof. Dödsiffran har passerat 37.000 tusen människor och siffran ökar i skrivande stund.
Många har donerat pengar och förnödenheter, många instanser och organisationer har gått ihop, vissa bättre än andra. Vissa går oavkortat till de drabbade människorna, bland de ser vi A Demand For Action, Södertäljebaserade välgörenhetsrörelsen som drivs av Ronnabon Nuri Kino. Han är alltid där när människor upplever sitt livs värsta katastrof – för att hjälpa. Han får med sig eldsjälar som ställer upp för att det ska gå att nå hela vägen fram. Eldsjälar som utan någon ersättning, utan att tveka spenderar sin tid och levebröd för att sprida ordet, och göra det som behövs för andra människor i nöd. Alla med hoppet och viljan av att hjälpa sina medmänniskor till ett bättre öde.
Den lokala grossisten Herr Gurka har också gjort en stor insats även denna gång. Med ett flertal lastbilar fyllda med förnödenheter, livsmedel av alla dess slag som ska fraktas till de drabbade i Turkiet och Syrien. Det märkliga är när man hör om flera verksamheter, rörelser och organisationer som går ihop i en liten ort som Södertälje, i jämförelse med hela Sveriges rikeland. Varför hör man inte om andra rörelser eller verksamheter i andra delar av landet som förenas för att hjälpa till under denna katastrof? Vart är ni människor som aktivt deltog i arbetet för ukrainska krigsdrabbade människor?
Men hjärtat svämmar över av tacksamhet och kärlek att i Södertälje finns mer kärlek än hat. Vi kan förenas i kärlekens kraft när det behövs, och lägga otrevligheterna åt sidan för att människor behöver oss. Det är medmänsklighet i sitt esse!
ADFA. Här vid klädinsamling till behövande i Ukraina. Amar Sabri, Klara Shabo och Nuri Kino. Foto: Karin Dahlström.
Trots dessa styrkekrafter, sammankomster, empatifyllda människor finns det alltid de som bär på andra agendor. Det finns tyvärr de motkrafter och motpoler som önskar något annat. Snacket om att Gud har straffat människorna med denna jordbävning. Att det är rätt åt muslimerna. Dessa människor förtjänar vad de får. Vad är det för sinnessjuka kommentarer? Hjärtlösa antydande. Hur kan man ens önska sin medmänniska något så hemskt och ont i livet? Oavsett vem de är, vart de kommer ifrån, befinner sig eller hur de ser ut.
Vi är alla människor. Vi är alla lika mycket värda. Vi går på jordens markyta med likadana fötter och med lika mycket kraft för påverkan, lika sköra för naturkatastrofer oavsett förmögenheter. Vi älskar våra barn. Vi älskar våra familjer. Vi kämpar för överlevnad. På samma sätt som man gör i Sverige, gör man i Turkiet, Syrien och andra länder. Hur kan man då önska sin medmänniska, en förälder, ett barn, de äldre och sjuka människor det värsta en någonsin kan få uppleva i sitt liv.
I dessa tider, spelar det ingen roll vilka fördomar man har. Vilka åsikter man sitter med. Vilka erfarenheter man bär på. Det är i dessa tider allt det där ska läggas åt sidan för att kunna se människan bakom eländet. Människan som är lika sårbar som du hade varit i den situationen. Hjälplös. I en katastrofal situation. Vart ska vi gräva fram medmänskligheten? Jag letar efter det civila kuraget. Jag söker medmänsklighet som ska sträcka sig längre än till Södertäljes gränser.
Låt oss Södertäljebor inspirera andra till mer kärlek och mer medmänsklighet som man hade önskat skulle växa fram per automatik. Låt Södertälje få inspirera till andra platser att ta efter!