Företag i fokus:

KRÖNIKA: Vi är alla människor i slutändan!

90

Jordbävningen i Syrien och Turkiet. Foto: Rawpixel

Ingen, absolut ingen har undkommit att se, höra eller prata om jordbävningen i Turkiet som drabbat bland annat Syrien, Libanon och Palestina. Alla människor som omkommit i en av den senaste tidens värsta naturkatastrof. Dödsiffran har passerat 37.000 tusen människor och siffran ökar i skrivande stund.

Många har donerat pengar och förnödenheter, många instanser och organisationer har gått ihop, vissa bättre än andra. Vissa går oavkortat till de drabbade människorna, bland de ser vi A Demand For Action, Södertäljebaserade välgörenhetsrörelsen som drivs av Ronnabon Nuri Kino. Han är alltid där när människor upplever sitt livs värsta katastrof – för att hjälpa. Han får med sig eldsjälar som ställer upp för att det ska gå att nå hela vägen fram. Eldsjälar som utan någon ersättning, utan att tveka spenderar sin tid och levebröd för att sprida ordet, och göra det som behövs för andra människor i nöd. Alla med hoppet och viljan av att hjälpa sina medmänniskor till ett bättre öde.

Den lokala grossisten Herr Gurka har också gjort en stor insats även denna gång. Med ett flertal lastbilar fyllda med förnödenheter, livsmedel av alla dess slag som ska fraktas till de drabbade i Turkiet och Syrien. Det märkliga är när man hör om flera verksamheter, rörelser och organisationer som går ihop i en liten ort som Södertälje, i jämförelse med hela Sveriges rikeland. Varför hör man inte om andra rörelser eller verksamheter i andra delar av landet som förenas för att hjälpa till under denna katastrof? Vart är ni människor som aktivt deltog i arbetet för ukrainska krigsdrabbade människor?

Men hjärtat svämmar över av tacksamhet och kärlek att i Södertälje finns mer kärlek än hat. Vi kan förenas i kärlekens kraft när det behövs, och lägga otrevligheterna åt sidan för att människor behöver oss. Det är medmänsklighet i sitt esse!

ADFA. Här vid klädinsamling till behövande i Ukraina. Amar Sabri, Klara Shabo och Nuri Kino. Foto: Karin Dahlström.

Trots dessa styrkekrafter, sammankomster, empatifyllda människor finns det alltid de som bär på andra agendor. Det finns tyvärr de motkrafter och motpoler som önskar något annat. Snacket om att Gud har straffat människorna med denna jordbävning. Att det är rätt åt muslimerna. Dessa människor förtjänar vad de får. Vad är det för sinnessjuka kommentarer? Hjärtlösa antydande. Hur kan man ens önska sin medmänniska något så hemskt och ont i livet? Oavsett vem de är, vart de kommer ifrån, befinner sig eller hur de ser ut.

Vi är alla människor. Vi är alla lika mycket värda. Vi går på jordens markyta med likadana fötter och med lika mycket kraft för påverkan, lika sköra för naturkatastrofer oavsett förmögenheter. Vi älskar våra barn. Vi älskar våra familjer. Vi kämpar för överlevnad. På samma sätt som man gör i Sverige, gör man i Turkiet, Syrien och andra länder. Hur kan man då önska sin medmänniska, en förälder, ett barn, de äldre och sjuka människor det värsta en någonsin kan få uppleva i sitt liv.

I dessa tider, spelar det ingen roll vilka fördomar man har. Vilka åsikter man sitter med. Vilka erfarenheter man bär på. Det är i dessa tider allt det där ska läggas åt sidan för att kunna se människan bakom eländet. Människan som är lika sårbar som du hade varit i den situationen. Hjälplös. I en katastrofal situation. Vart ska vi gräva fram medmänskligheten? Jag letar efter det civila kuraget. Jag söker medmänsklighet som ska sträcka sig längre än till Södertäljes gränser.

Låt oss Södertäljebor inspirera andra till mer kärlek och mer medmänsklighet som man hade önskat skulle växa fram per automatik. Låt Södertälje få inspirera till andra platser att ta efter!

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 15 februari 2023 15:22
Senast uppdaterad: 15 februari 2023 15:22

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis-2

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors