Företag i fokus:

Regissören Noe Lou från Södertälje släpper egen film

Film

Anjan Nilson, Nayeli Meza, Lovisa Friskytt, Dennis Tapio, Thomas Von Bell, Noe Lou Deflorin, Linn Ekman, Agnes Jacobson, Zarin Karim, Theo Fontiveros, Luna Haraldsson.

Från vardagsrumssoffan till Södertäljes Stadsscen. Tillsammans med sitt team släpper unge Noe Lou Deflorin från Mölnbo en kortfilm som har premiär i helgen.

”Nervöst, kul, overkligt och spännande”, så beskriver den unge regissören sina egna känslor inför premiären den 25 februari.

Att hitta sitt yrkesmässiga kall i livet är något många strävar efter, men att följa det helhjärtat, trots svåra ekonomiska förutsättningar, kräver mod, vilja och rätt inställning. På den stigen befinner sig 20-åringen Noe Lou Deflorin från Mönbo.

Han upptäckte skådespeleriet i tidig ålder och såg detta som ett perfekt sätt att ständigt utmana sig själv. Nu engagerar han sig helhjärtat och arbetar hårt för att bli den absolut bästa skådespelaren, eller regissör, han kan vara – och det har burit frukt.

Deflorin har bland annat synts i filmerna Maria Wern, Sammankomst samt registrerat sin egna kortfilm, ”Tack, nej Tack”, som har premiär nu på fredag på Södertälje stadsscen. Helt utan budget skapade han, tillsammans med ett gäng unga filmskapare, flera från Södertälje, en kortfilm där han både agerade regissör och manusförfattare.

– Vi har alla jobbat gratis, haft begränsad utrustning och redigerat hela filmen på en gammal dator i mitt vardagsrum. Endast passionen och kärleken till det konstnärliga skapandet har drivit oss, inte bara i mål, utan nu har vi en kortfilm som håller hög standard och som vi sålt som ett utbildningskoncept till myndigheter, säger regissören och manusförfattaren, Noe Lou Deflorin, till Telgenytt.

Noe Lou Deflorin från Södertälje.

– Vi vill visa att alla kan skapa konst oavsett ekonomi eller utbildning. Om man har ett driv, en passion och är villig att samarbeta med precis lika drivna människor så lyckas man, det är ett faktum. Om vi kan, kan alla, säger 20-åringen Deflorin.

Kortfilmen handlar om tjejerna Lina och Jennifer som gör en pakt efter en märklig händelse i parken. De ska vara tacksamma för allt, men när Lina bestämmer sig för att ta tacksamheten till det extrema, närmar hon sig en hårfin gräns. Kortfilmen ”Tack, Nej Tack” undersöker, ur ungdomars perspektiv, om tacksamheten kan bli destruktiv i fel form. 

Arbetet med filmen inleddes i början av 2022 och tog drygt ett år att sammanställa, men nu är den äntligen färdig och ska visas i helgen. Något som skaparen sett fram emot.

– Det känns jättekul! Känns också sjukt läskigt eftersom det är så personligt, det är mitt manus, min historia som ska visas, säger regissören Noe Lou Deflorin till Telgenytt.

Kortfilmen som har premiär nu på lördag, den 25 februari, visas på Södertälje Stadsscen och för den intresserade går det att köpa biljetter till ”Tack, nej Tack” på Tickster.

Teamet under inspelningen av kortfilmen ”Tack, nej Tack”.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 23 februari 2023 05:00
Senast uppdaterad: 23 februari 2023 10:24

Debatt: ”Missvisande och helt felaktiga påståenden”

Boel-Godner

Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande
Foto: Södertälje kommun

Svar på Moussa Essa insändare: ”Tacka Boel Godner för en mörk vår

Det finns flera missvisande och helt felaktiga påståenden i Moussa Essas artikel om betalning till kommunen. 

För det första så är enskilda föreningars betalningar till kommunen inte ett politiskt beslut. 
Grundregeln är att man ska betala. Den gäller alla föreningar och beslutas av Kultur- och fritidsnämnden men hanteringen ligger hos förvaltningen. 

Om en enskild förening har svårt periodvis att betala så finns det förståelse för det och den dialogen förs också mellan klubben och förvaltningen. De besök som görs av politiker i föreningar är till för att höra om hur verksamheten fungerar och att visa politiskt stöd till förvaltningens arbete. 

Det behöver finnas en rättvisa i kommunens hantering av föreningarna och det finns många stora fina klubbar i Södertälje. Assyriska är en av dem. 

De anklagelser och utpekanden som görs i artikeln är osanna. Vi är stolta över Södertälje som en stor idrottsstad.

Boel Godner (S),
Kommunstyrelsens ordförande

Alexander Rosenberg (M)
Kommunalråd

Lars Greger (MP)
Kommunalråd

Läs även: – Kommunen stryper Assyriska FF – ”Vad hände med vår dialog?”

(Annonslänk)

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 6 april 2024 05:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 12:57

Jag hittar hellre mitt barn onykter än drogpåverkad

432961744_454104836946977_1370903189652374859_n

Foto: Pexels/Erik Karlberg

4 juli 2008. Precis fyllt 18 år och jag ska få gå ut på krogen för första gången. Solen sken, vännerna och jag bestämde oss för att ta på oss ljusa khakifärgade shorts och en ljus skjorta; ikväll ska vi fira mig.

Vi bestämde oss för att först ta en fördrink på ”Centralbaren”, en klassisk pub med inslag av rock, där olika typer av människor med det gemensamma intresset för rockmusik och öl samlas. Jag går fram till bartendern och beställer en stor stark, lite nervöst.

Han ber mig om legitimation, och lite undvikande smyger jag fram passet. Han utbrister med ett stort flin och en glädjande röst: ”-Wow, du har ju precis fyllt 18! Stort grattis!

Bartendern häller snabbt upp en stor och stark till mig och de andra gästerna vid baren skålar och gratulerar mig på min stora dag. Jag drack snabbt upp min första lagliga öl och vi beslutade oss för att gå vidare. Vi promenerade från Centralen till Järnagatan.

(Annonslänk)

Från en av uteserveringarna hördes ett lätt taktmässigt dunkande av musik, så vi bestämde oss för att titta dit. Där fann vi en fullsmockad uteservering med människor som satt ute och njöt av solskenet med en kall öl i handen. Det såg fantastiskt ut!

Jag och vännerna bestämde oss snabbt för att inta kvällens middag där.

”Välkommen till Stanleys”, ropar krögaren välkomnande. Nygrillade burgare, en kall öl, surret från glada människor och magiskt väder. Vilken tid att leva i!

Efter middagen bestämde vi oss för att gå ner till O’Learys, alla vännerna som tidigare redan hunnit fylla arton hade sagt att det var stället man skulle vara på om man ville dansa och självklart träffa tjejer.

O´Learys vid Marenplan år 2008.
Arkivbild: Erik Karlberg

Väl vid dörren står en stor, vältränad vakt med backslick och frågar mig med skarp blick efter legitimation. Nervöst tar jag fram den och lägger den i hans hand. Han kikar lite snett på mig och tittar sedan på passet. Nu är det kört tänker jag, jag kommer inte komma in. En nervös, nyfylld 18-åring som aldrig varit ute på krogen förut. Han ler mot mig lite lätt och räcker ut armarna och ger mig en stor kram och ropar glatt!

”Grattis på din dag!” Fantastiskt! Välkommen in!”, säger vakten och leder mig in med ett stort leende på läpparna.

Lite lätt chockad följer jag med. Vad hände precis? Fick jag en kram av vakten?

Väl inne på O’Learys lyckas vi krångla oss bland alla människor in till baren. Det spelas ”Umbrella” med Rihanna och Jay-Z från högtalarna och två tjejer bredvid sjunger glädjefyllt med. Vi beställer en drink var och följer med strömmen. Hela lokalen är fylld med människor i alla åldrar och av olika slag. Alla sjunger, skålar och dansar. Glädjen är ofrånkomlig och vi sjunger in natten. Detta var min första kväll som 18-åring i Södertälje.

Populära O’Learys i Södertälje var välbesökt under helgerna.
Arkivbild: Erik Karlberg

Idag, 2024. Jag minns tillbaka på denna kväll, går fortfarande ut emellanåt. Inte lika ofta som då, men en middag med vänner med ett glas vin slår aldrig fel. Utbudet på stan är dock väldigt annorlunda, tyvärr.

Vad hände? Jag läser tidningarna om ungdomar som skjuter varandra, drogerna används, som aldrig förr.

På min tid drack vi alkohol; använde man droger var man inte välkommen. Kan en stor del av droganvändningen bland unga hos oss ha att göra med att dagens ungdomar knappt har något utbud kvar i staden? Någonstans att dansa och träffa jämlikar?

Förr var många ungdomar ute på krogarna, vid första anhalten blev man stoppad av en vakt som kollade ens nykterhet och om det fanns risk att någon hade tagit droger. Väl därinne fanns det vakter som kontrollerade så att folk skötte sig. Väl utanför fanns polisen till hands om det var någon de misstänkte var påverkad.

Jag tror personligen att droganvändandet måste varit betydligt mindre på den tiden. Man ville ju gå ut, dansa, träffa vänner, flörta med tjejer och inte bli tagen för att ha tagit något skit. Vi kunde ha 2-3000 ”vuxna” ungdomar ute på krogarna en kväll. Förutom de ovan nämnda hade vi även Telgekällaren, Flamingo, Torekällbergets Värdshus och Hamnmagasinet som jag kan nämna på rak arm.

Min son fyllde nyss 16 år och vi pratade om hur det var när jag fyllde 18.

Ungdomar tar lätt dåliga beslut när de har tråkigt. Visst har det mycket med uppfostran att göra, men jag vill tycka att det också har en viss del med samhället att göra. Som förälder så hittar jag hellre mitt barn onykter än drogpåverkad. Jag tror att vi kan få bättre kontroll på ungdomarna om vi får staden levande igen.

Bara en tanke…

Andrew Laeddis

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 16:47
Senast uppdaterad: 5 april 2024 17:11

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors