Företag i fokus:

Kuba dance company – Semifinalisterna som står utan lokal

KUba D.

Foto: Alexander Isa

Talangerna Kuba dance company, som med sin audition fick stående ovationer och skakade om i talang juryn, står tragiskt nog utan en lokal med stadigvarande tider att vistas på. Dansgruppen med sin dansledare, Maria Izgin, valsar runt i Södertälje för att finna en plats att öva sin koreografi på.

Hur kan det komma sig att det är på detta vis? Kommunen har ett ansvar att hjälpa föreningslivet att få tider att kunna vistas på de lokaler som finns att nyttja för träningstillfällen. Politikernas svar på eländet, är att det är svårt att erbjuda alla föreningar tider under så kallade ”prime time”, då alla grupper vill träna, mellan tiderna 16-20. Detta ska inte spela någon roll, när vi har talanger som denna grupp i Södertälje. Klart denna dansgrupp ska få en lokal de kan öva koreografin på.

Det är inte nog med att de kommer från ett drabbat område, med hög kriminalitet och trots det kämpar med en glöd och hopp om både livet och framtiden. Som en jurymedlem sa, ”det ni gjorde på scen, dansen ni framförde är starkare än alla pistoler i världen”. Därför ska sådana verksamheter få prioriteras. Gruppen som består av framtidens kvinnor i Södertälje ska känna att de har kommunen bakom sig.

Än så länge har Kuba Dance Company nyttjat lokalerna i Allaktivitetshuset i Saltskog.

Maria Izgin berättar ”Jag har ingen egen lokal, jag försöker alltid ha lokalen när den inte är upptagen, för tillfället tränar vi på Allaktivitetshus, men det är inte officiellt, utan så länge lokalen är ledig”. Det är nu kommunen ska stå upp för vad som faktiskt kan göra skillnad. Det är nu man ska lyfta upp dessa grupper. Det är i dessa tider som man ska hylla en sådan insats. Det är inte imorgon, men idag som vi ska ordna det!

Självklart har jag förståelse för de idrottsföreningar, och andra föreningsliv som har bokat upp tider tidigt och ska få förtur till de lokaler som finns. Det är inte det som är problemet, utan att skapa och frigöra fler lokaler för sådana tillställningar för att få bort fler från gatorna. Minska kriminaliteten. Eliminera möjligheten till att kunna bidra till den gängkriminalitet idag som gått ner i åldrarna och som rekryterar skolbarn. Det finns ingen ålder på kriminalitet idag, och gängvåldet har ökat. Därför är det ingen ursäkt överhuvudtaget att inte möjliggöra en lokal där bl.a. Kuba dance company får öva på sin dans.

Redan på fredag kan vi börja rösta på bidragen. Visst är vi med och stöttar lokala dansgruppen och fantastiska talanggruppen Kuba dance company vidare till final!

Läs även – Från Kuba till Södertälje – till TV4s Talang

Maria Izgin och elverna i semifinal i Tal nu på fredag.

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 9 mars 2023 11:50
Senast uppdaterad: 9 mars 2023 16:37

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis-2

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors