Företag i fokus:

Hockeymatcher avgörs på isen – inte på pappret

SO10165-scaled-1

Tveksam inledning av säsongen för SSK. Foto: Shamash Oyal

SSK jagade revansch mot Almtuna efter en lite ojämnt spelmässig inledning på säsongen. Första perioden i Uppsala var i ärlighetens namn ingen rolig historia för bortalaget, man fortsatte vara stressade i egen zon när motståndaren satte press på puckhållaren.  

Hafsigt och slarvigt spel, SSK hamnade ofta på utsidan, inte beredda att lägga ner det hårda jobb som krävdes för att ta sig in på kassen.

Efter lite mer än halva perioden tog Almtuna ledningen, efter att fullständigt rullat upp femman som var inne för SSK. Där hade bortalaget ställt sig i korvkön lagom till periodpaus.

Fem minuter efter ledningsmålet utökade hemmalaget sin ledning till 2-0 efter att SSK:s Henrik Malmström oturligt fick pucken på knäet som styrdes in i mål.

6-12 i skott till SSK efter första perioden var missvisande statistik. Tycker inte SSK skapade så många klara lägen att göra mål. Södertäljes backar spelade fast sig gång på gång i egen zon, tog för lång tid på sig i sina beslut, höll i pucken för länge och fick Almtunas press över sig i princip varje byte hemmalaget hade i anfallszon. Ett återkommande problem sett över de fyra matcherna som SSK spelat hittills.

Många var förväntansfulla på att se vad comebackande Sebastian Dyk kunde åstadkomma men han fick liksom laget ingen vidare start på matchen. Uddlöst och energifattigt offensivt.

Period två inleddes på samma tema, långa anfall för hemmalaget där de lyckades störa SSK i deras uppspel. Första tio minuterna var det slarvigt och lojt hos gästerna precis som i första perioden. Få vunna närkamper, svårt att ta sig på insida, mycket bök vid sargerna, precis på Almtunas villkor.

(Annonslänk)

Återstående delen av mittenakten försökte Södertälje ta tag i taktpinnen, lyckades hålla pucken mer i offensiv zon men matchen hade på något sätt satt sig till hemmalagets fördel, de fick lättare grepp på sina motståndare i sin defensiva zon än vad det gästande laget lyckades i deras motsvarande del av isen.

2-0 till Almtuna stod sig till 3:e perioden.

Pausintervjun med Almtunas lagkapten Marcus Karlström var rätt talande om matchen hittills:

”De gillar att kasta puckar i rundeln fram och tillbaks, det kan de få göra. Vi leder med 2-0 och vill de spela på utsida så får vi tillåta det”

Linus Videll reducerade Almtunas ledning redan efter 30 sekunder i tredje perioden. SSK började där efter att jaga ytterligare mål och laget var på gång och skapade bättre tryck mot hemmalagets stabilt spelande målvakt Oliver Håkansson.

Med åtta minuter kvar drog SSK på sig ett lagstraff, 6 man på isen. Ytterligare tecken på att SSK inte var riktigt fokuserade och påkopplade för uppgiften. Almtuna gjorde 3-1 i efterföljande powerplay, där avgjordes matchen definitivt.

Av den här matchen att döma så är det klasskillnad mellan lagen i den spelformen så här långt in på säsongen. Almtuna vinner tekningar, får direkt uppställt spel. I SSK:s fall så är det omständligt och kladdigt, svåra passningar i stället för att göra det enkla, problem med att ens spela sig in i offensiv zon för uppställt spel.

Specialteams över lag är ett frågetecken så här långt för Södertälje. Tjatar om det, jag vet, men det är vad jag har sett i matcherna som spelats.

Boxplay kuggar inte heller i för tillfället, ett exempel är när Almtuna avgör matchen då två hemmaspelare får stå helt ostörda framför Tomas Sholl som för kvällen stod i SSK-målet. Sholl gjorde åter en godkänd insats och gav laget chansen att få med sig poäng. Precis som han gjort i de andra tre matcherna han stått.

Tomas Sholl, målvakt i SSK, stod åter för en godkänd insats , den här gången när hans lag mötte Almtuna. Foto: Shamash Oyal

Nä. Det här var ingen bra insats av SSK, lagmässigt har man mycket att jobba på, det vet man också om. Men förbättringar som krävs ska inta bara ges ut i ord utan omsättas i handling också. SSK må ha ett rutinerat och på hockeyallsvensk nivå meriterat lag men uppträder just nu inte som ett.

Defensiven som var lagets stora styrka förra säsongen är inte på långa vägar lika stabilt så här långt. Det är mer tafatt och för långsamt agerande när man ska spela sig ur sin försvarszon. Mycket svagare i närkampsspelet, där blev man väldigt synade och avklädda av Almtuna.

Gör verkligen tappen av Johan Ivarsson och Viktor Lang att SSK som lag blir så mycket ”bekvämare” att möta. Eller är det på grund av att man har ett lite nytt sätt att agera på i det defensiva spelet?

I alla fall så vinner man inga matcher på grund av vad för lag man har på det berömda pappret. Utan det som görs på isen är vad som kännetecknar vad laget är kapabla till att uträtta. Säsongen är ung men finns det fog för att revidera kvalitén i den här upplagan av SSK:s A-lag eller är man ett lag som vaknar och växer längre fram under säsongen?

Just nu agerar man inte som det topplag man har ambitioner att vara. Helgens två hemmamatcher mot Kalmar och Nybro blir nu oerhört viktiga för att inte tappa tätkänning redan så här tidigt och få andras krisstämpel över sig. Högre ambitioner medför högre förväntningar. Det här laget har inte gjort det tillräckligt bra så här långt, det vet spelare och ledare själva om. Finns ödmjukheten och karaktären att vända det till något bra?

Magnus Bogren var en märkbart besviken tränare i intervjun efter slutsignalen men gav också en ärlig analys av lagets insats för kvällen och säsongsinledning.

Ett par utvalda meningar från intervjun räcker för att belysa var laget befinner sig just nu:

”Just nu är vi inte bättre, vi är inte beredda att göra det jobbet som Almtuna är beredda att göra”

Text:

Daniel Hansson

Dela via:

Shares
Publicerad: 4 oktober 2023 22:02
Senast uppdaterad: 29 oktober 2023 20:45

DEBATT: Godner (S) blir oss svaret skyldig

Skarmavbild-2024-03-30-kl.-00.23.56

Mats Siljebrand, Kristdemokraterna Södertälje
Foto: Privat

Mats Siljebrand (KD) om Boel Godners(S) debattinlägg: ”Statens uppgift är att fatta beslut om kommande planer”.

Plan A, breddning av broarna över kanalen, har lagts i malpåse efter kommunens ”pyrrhusseger” och plan B, lokaltunnel under kanalen, har sågats av berörda instanser. Vilken är nu Boel Godners (S) och majoritetens plan C för att lösa problemen med genomfarten i Södertälje? Tyvärr står Godner tomhänt, i repliken får vi inget svar.

Kapacitetshöjningen av Motorvägsbron utgick ur Nationell plan 2022 – 2033. Även en halv miljard kronor i öronmärkta pengar gjorde sorti. Detta efter flera års förberedande arbete, som innefattade alltifrån trefiliga brospann, bättre bullerskydd till en ”överledningsbro”, i syfte minska köerna under genomförandetiden.

”En smärre trafikinfarkt är att vänta 2030 när Förbifart Stockholm öppnar”

Trafikverket har konstaterat att en ”Tunnel är en bra lösning den dag vi ska bygga ytterligare en förbindelse, men varken underhåll eller breddning av broarna kan vänta utan behöver ske omgående”. Och ju längre vi väntar, desto större blir trycket på dagens ”getingmidja”. AstraZeneca och Scania expanderar, inpendlingen ökar, logistikföretag i Almnäs/Stockholm Syd växer som svampar ur jorden och boende vid motorvägen efterfrågar en bättre miljö. En smärre trafikinfarkt är att vänta 2030 när Förbifart Stockholm öppnar. Numera måste vi också lyfta blicken och ta militärstrategisk hänsyn med anledning av NATO-inträdet.

Vår bedömning är att det krävs såväl en breddning, trimning och miljöförbättring av dagens E4/E20, som en helt ny passage – tunnel eller bro -till exempel från Södertälje Syd mot trafikplats Salem. Fördelen med en sådan sträckning är att trafiken vid ett haveri på Södertäljebron inte korkar igen Nyköpingsvägen i centrala staden vilket ofelbart skulle bli konsekvenserna av en lokaltunnel. Men krasst tar det bortåt tjugo att realisera en ny passage efter att finansieringen är klar.

Och en avslutande upplysning, undertecknad kommer senare i vår att överlägga med infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) om trafikprojekt i Stockholmsregionen i allmänhet och denna ödesfråga synnerhet – inte bara för Södertälje utan hela Sverige.

Mats Siljebrand (KD)
2:e vice ordförande stadsbyggnadsnämnden

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 30 mars 2024 05:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 12:57

Historisk enighet och samarbete mellan kyrkorna

IMG_2836

Sargon Adam från S:t Jacob och Birgitta Kaya från Mor Afrem.
Foto: Alexander Isa

För första gången på nära tre decennier, har de två kyrkostiften inom den syrisk-ortodoxa kyrkan i Södertälje tagit ett gemensamt steg mot enighet och samarbete, ett initiativ som markerar början på en ny era.

I en banbrytande händelse samlades ledarna för de två kyrkostiften inom den syrisk-ortodoxa kyrkan, som har varit separerade sedan 90-talet, för ett möte i Mor Afrems Kyrka i Geneta. Denna historiska sammankomst, som ägde rum under fredagen, symboliserar en ny början för kyrkans framtida samarbete och enhet.

Mötet på fredagen var dessutom välbesökt, med närvaro av alla präster från båda stiften samt ärkebiskoparna Youhanon Lahdo och Benjamin Atas, och avslutades med en gemensam gudstjänst vid altaret.

– Det var ett av de finaste som jag har sett om jag ska vara ärlig. I synnerhet själva liturgin. Det var ju fantastiskt, säger Sargon Adam från S:t Jacobs kyrka, till Telgenytt.

Ärkebiskoparna Youhanon Lahdo och Benjamin Atas höll en gudstjänst med samtliga präster.
Foto: Alexander Isa

Under sammankomsten, där ledande medlemmar från patriarkaliska ställföreträdarskapet samt representanter från St Jacobs kyrka och Mor Afrem närvarade, lades grunden för ett fördjupat och långvarigt samarbete.

– Det här är ett historiskt glädjande möte där vi ser alla våra präster och båda våra biskopar i Sverige enade. Tillsammans kan vi göra ett bra jobb framöver för våra barns framtid, kyrkans framtid och diskutera gemensamma frågor och samlingsfrågor som inte bara gäller våra kyrkor utan hela samhället som vi lever i, säger Mor Afrems ordförande Birgitta Kaya.

Birgitta Kaya från Mor Afrem och Sargon Adam från S:t Jacob.
Foto: Alexander Isa

Vad betyder det här för församlingsmedlemmarna?

– Jag tror att det här betyder väldigt mycket. Jag tror att det här blir en nystart om jag får säga så. Jag tror att det här är någonting som folk har väntat på, men initiativet kanske inte har kommit så starkt. Nu har det tagits och vi är här och nu blickar vi framåt och ser framåt framtida samarbeten och samtidigt ger vi en bra bild för våra barn och ungdomar också att tillsammans kan man göra mycket, säger Birgitta Kaya.

Hon får medhåll från Sargon Adam från S:t Jacobs kyrka.

– Det är ett stort framsteg. Jag tror att det här kommer gynna hela populationen som vi har här och det kommer öppna upp nya samarbeten, ny kärlek och ömsesidig respekt var än man befinner sig, säger Sargon Adam och fortsätter.

– Vi har varit väldigt positiva till det här första mötet. Och vi kommer göra allt som står i vår kraft också för att utveckla och lägga upp punkter som ska vidga vyerna och vidga samarbetet samt att vi kan förena de här båda stiften med gemensamma beslut och gemensamma möten.

Kan du ge ett exempel på hur samarbetet kan se ut?

– Förut så kunde de båda stiften ha olika dagars firande, olika fastetider. Kanske skilsmässoreglerna var lite annorlunda. När man utförde vissa dopritualer, vigningsritualerna. Det skilde lite saker och ting. Prästerna gjorde på olika sätt. Det fanns ingenting som var gemensamt. Trots att vi har gemensamma stadgar inom kyrkan har det varierat mellan de olika stiften. Vi vill förena alla dessa punkter. Det ska vara en enad kyrka och enad stadgar som gäller för båda stiften och även stora delar av Europa, säger Sargon Adam.

BILDEXTRA: Historiskt möte mellan Mor Afrem och S:t Jacob

Ärkebiskoparna Youhanon Lahdo och Benjamin Atas.
Foto: Alexander Isa

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 29 mars 2024 22:48
Senast uppdaterad: 29 mars 2024 22:48

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors