Företag i fokus:

DEBATT: Det är dags för en ny social rörelse

Kommun

Foto: Shamash Oyal

Tidigare i vintras gav några modiga debattörer röst åt en frustration som finns hos många assyrier/syrianer tillika Södertäljebor. Fler insändare och debattörer anslöt sig till diskussionen. Det är en mycket nödvändig diskussion som kan vara gnistan som tänder en fackla i en tid av repressivt mörker.

Det handlar om att vi från Stadshuset gång på gång får höra saker som pekar ut Södertäljes befolkning som kriminella och fuskare. Det är psykologiskt nedbrytande för oss södertäljebor och bör få alla att reagera eftersom det är en retorik som sårar och skapar klyftor mellan grupper av människor. Vi vill inte gå den vägen eftersom det alltid har varit de destruktiva samhällsideologiernas metod; att hitta (på) en ”fiende” och beskylla den för så mycket som möjligt av det som inte är önskvärt eller har gått snett i samhället.

INSÄNDARE: För (S) gäller alltid makten framför allt

I den assyriska/syrianska berättelsen finns framgång efter framgång. På många sätt är den integrationens ”våta dröm”. Trots att många av oss kom från fattigdom, analfabetism och förtryck gjorde vi snabbt, över bara en till två generationer, en enorm social resa. Vi kom som flyktingar men kom snabbt ut i arbetslivet. Vi drev företag. Vi anställde folk. Vi utbildade oss. Vi anammade svenska föreningslivets modeller för organisering. Kvinnorna tog av sig hucklena och lärde sig till och med att simma. Några av oss har till och med skaffat vovve och sommarstuga.

”Vad mer vi kan göra för att ständigt prestera dubbelt så bra för att ens räknas som hälften så bra!”

Men numera är beskrivningen av folkgruppen mycket ensidig och negativ. Efter 50 år av liv och engagemang i Södertälje och Sverige behöver vi ställa frågan till vår stad och vår kommunstyrelseordförande vad mer vi kan göra för att ständigt prestera dubbelt så bra för att ens räknas som hälften så bra. Och vi bör ställa frågan oss sinsemellan, vad gör vi nu? Vi har gjort allt som förväntades av oss men vi ses fortfarande som problem.

”Vi må ha en rad andra sociala problem. Men är det i så stor omfattning att det kan motivera att vår kommunstyrelseordförande gång på annan profilerar Södertälje som en fusk- och bedrägeristad?”, skriver debbattören.
Foto: Lucas T

Ska vi alla bara ge upp tilltron till våra möjligheter att leva på lika villkor i vår stad. Vart ska vi ta vägen? Ska vi alla bara ge upp och flytta till Salem eller Liljeholmen i jakten på vithetspoäng och för att slippa internalisera rasismen som blir till självhat? Eller kan vi tänka oss att mobilisera? Vi kan visa att för varje fuskare och bedragare så finns hundra och tusen andra som planterar en olivkvist i demokratins lund.

”Upp till oss att avgöra vilka vi vill vara tillsammans i den här staden. Det är dags för en ny social rörelse.”

Vi må ha haft välfärdsbrott och andra fusk och bedrägerier i vår stad. Vi må ha droghandel som omsätter stora belopp och rekryterar ”soldater” bland våra – mest – unga killar. Vi må ha en rad andra sociala problem. Men är det i så stor omfattning att det kan motivera att vår kommunstyrelseordförande gång på annan profilerar Södertälje som en fusk- och bedrägeristad? Som man ropar får man svar. Snart har vi inget annat kvar. Vi måste också se och lyfta fram att vi har så lite av allt annat. Vi har så lite av förortsrörelse, av friskt civilsamhälle, av förebyggande och demokratifrämjande arbete i vår kommun. Jämför med andra orter, t ex Järva som är ungefär lika stort i invånarantal och Malmö som är jämförbart som traditionell arbetarstad.

Vi som bor i Södertälje, en stad vi älskar och värnar, en stad som våra barn ska växa upp i och vår samhällsgemenskap ska hämta näring i, vilka vill vi vara i denna gemenskap? Hur ska vi leva fredade från rasistiska narrativ och våldsamma diskurser? Assyrier/syrianer är en kritisk massa i Södertälje. Det är upp till oss att avgöra vilka vi vill vara tillsammans i den här staden. Det är dags för en ny social rörelse. En som vilar på mänskliga rättigheter, en som inte villkorar barns framtid utifrån härkomst, en som reser sig i solidaritet med sin granne.

Berolin Deniz,
sociolog, mamma och inflyttad södertäljebo

DEBATT: Misstänkliggöra en stor del av Södertälje skapar större klyftor

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 12 mars 2024 08:30
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 12:57

KRÖNIKA: Jag glömmer aldrig folkmordet på mitt folk

Sham

Folkmordsåret 1915. / Shamash Oyal, Telgenytt
Foto: AP

I skuggorna av historien, där minnen ropar ut sanningen, vilar ett sorgligt kapitel som väcker smärta och bitterhet hos mina människor. Det är berättelsen om Seyfo, en tragisk och ofta bortglömd episod av massakrer och förföljelse som drabbade mitt folk assyrier/syrianer, men också armenier och pontiska greker. Denna krönika är en hyllning till dem som föll offer och en påminnelse om det mörker som en gång svepte över folkgrupperna.

För att förstå Seyfo måste vi resa till början av 1900-talet, till det Ottomanska riket som brann i oroligheter och etniska spänningar. I denna tumultartade tid blev våra folk offer för en systematisk kampanj av förtryck och våld. Assyrier/syrianer, armenier och pontiska greker, trots sina skilda kulturer och traditioner, delade ödet av att vara minoriteter i en alltmer intolerant omgivning.

Seyfo, eller ”svärdets år”, som det översätts till, var en fas av brutalitet och förödelse. Våra städer och byar brändes ned, våra hem plundrades och våra närmaste och kära mördades utan barmhärtighet. Kvinnor och barn föll offer för övergrepp och förnedringar som fortfarande ekar i våra kollektiva minnen.

Det mest hjärtslitande är kanske inte bara den fysiska förlusten av liv, utan också förstörelsen av våra gemenskaper och kulturella arv. Kyrkor och historiska platser förstördes, och tusentals år av historia utplånades i en desperat strävan att utrota vår existens. Seyfo var inte bara ett brott mot människoliv, det var ett angrepp på vår identitet och vår rätt till existens.

Även om Seyfo har passerat från dåtiden till historien, fortsätter dess arv att påverka oss djupt. Många av oss bär fortfarande ärr av förlust och trauma från den tid då våra förfäder tvingades fly från sina hem och söka en fristad i främmande länder. Men trots de lidanden vi har upplevt och det förrädiska försöket att utplåna oss, står vi fortfarande här, stolta och motståndskraftiga.

Ello Amno överlevde folkmordet Seyfo 1915 och bosatte sig i Södertälje mot slutet av sitt liv. Han avled i början av 2000-talet. Foto: Privat

Ello Amno från Södertälje avled under början av 2000-talet. Han var den sista överlevande av Seyfo-folkmordet. Under sitt liv upplevde Ello Amno mycket lidande. På bilden syns hans tårar falla efter att han delat med sig av de fasansfulla händelserna från Osmanska riket.

Jag sänder mina kondoleanser till hans nära och kära.

I dag, när vi reflekterar över Seyfo och dess smärtsamma arv, måste vi komma ihåg att vi är mer än bara offer för historiens grymhet. Vi är överlevare, vi är bärare av en rik och mångskiftande kultur, och vi är värdiga att minnas och hedras. Genom att hålla minnet av Seyfo levande hedrar vi de som föll och förbinder oss att kämpa för rättvisa och försoning i en värld som fortfarande lider av konflikter och intolerans.

Så länge jag lever ska jag inte glömma folkmordet på mitt folk. Seyfo kommer att förbli en del av mitt arv och en påminnelse om vår styrka och vår envishet att överleva. Vi kommer att minnas, vi kommer att hedra och vi kommer aldrig att låta världen glömma.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 21:35
Senast uppdaterad: 25 april 2024 22:11

Nu börjar lagen om visitationszoner gälla

Polis- Pressbild

Pressbild

Från och med idag träder lagen om säkerhetszoner i kraft, vilket ger polisen rätt att upprätta visitationszoner i områden med hög risk för gängkonflikter.

Den nya lagen, kallad ”lagen om säkerhetszoner”, träder i kraft idag och möjliggör för polisen att inrätta visitationszoner i områden med hög risk för gängrelaterade konflikter. Zonerna, som primärt avser att förhindra våld så som skjutningar och sprängningar.

– Det handlar alltså både om påtaglig risk och synnerlig vikt. Det är starka juridiska termer, och med andra ord inget som kommer att fattas lättvindigt och ske överallt, säger Kristian Malzoff, kommissarie vid utvecklingsenheten på nationella operativa avdelningen(NOA), till TT.

(Annonslänk)

Visitationszonerna får vara aktiva i upp till två veckor men kan förlängas vid behov. Under denna period har polisen befogenhet att genomföra kroppsvisitationer på både vuxna och barn, samt att genomsöka fordon, utan krav på föreliggande brottsmisstanke.

En kroppsvisitation utförs genom en yttre kroppskontroll och granskning av föremål i fickor, liknande den säkerhetskontroll som genomförs på flygplatser. Regeln är att män endast visitas av manliga poliser, medan kvinnliga poliser hanterar visitation av kvinnor, även om undantag kan förekomma vid specifika situationer.

Trots de utökade befogenheterna kommer inte alla att visiteras.

– Vi får inte rutinmässigt visitera vem som helst eller slumpmässigt välja ut. Det ska vara omständigheter på plats som gör att polisen fattar beslutet, säger Malzoff till TT.

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 april 2024 16:00
Senast uppdaterad: 25 april 2024 14:32

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors