Företag i fokus:

DEBATT: ”Rasismen i samhället har blivit alltmer normaliserad”

Boel

Kommunstyrelens ordförande, Boel Godner (S).

Replik på Boel Godners svar i TN.

Södertäljes ”varumärke” har kommit att bli att Södertäljebor i allmänhet och en viss grupp i synnerhet är lika med den grova organiserade brottsligheten. Om vår högsta representant oavbrutet och på eget initiativ upprepar berättelserna om brott och brottslighet utan att balansera bilden i tillräcklig grad, blir det en skev bild som förmedlas.

Rasismen i samhället har blivit alltmer normaliserad. Det är därför viktigt att inte legitimera och förstärka den genom ett slarvigt språkbruk eller genom att helt okritiskt delta i sammanhang där staden och folket porträtteras på ett ensidigt sätt. Alla politiker och tjänstemän i kommunen är med och bygger berättelsen om Södertälje. Den frågan ligger inte bara i medias händer, som det gärna lätt skylls på. Den kan heller inte överlåtas till de kriminella att råda över.

”Det är svårt att förstå att kommunens ledare inte förstår den utsatthet folkgruppen känner”

Att människor känner sig utpekade är en reaktion som inte ska ignoreras. Du bör ha kännedom och vara medveten om att det finns krafter som vill avhumanisera assyrier/syrianer genom att koppla gruppen till brottslighet. Det är svårt att förstå att kommunens ledare inte förstår den utsatthet folkgruppen känner. 

Läs även: INSÄNDARE: Vad förväntade du dig Boel?

Det är på tiden att du tar till dig av kritiken och inleder dialog för att förstå varför så många av folkgruppen känner som oss. Du borde också tydligare och oftare lyfta fram det positiva med staden och folket. Uppenbarligen finns det brister i ditt sätt att kommunicera utåt, för vi ser inte att du gör det tillräckligt ofta. 

”I stället för att lyssna in slår du dövörat till.”

I stället för att lyssna in slår du dövörat till. Det signalerar likgiltighet inför vår upplevelse och våra reella farhågor. Ditt svar kan inte tolkas som annat än ett ointresse för att jobba tillsammans mot brottsligheten och samtidigt skapa trygghet, samhörighet och inkludering. 

Ingen tjänar på att vi är tysta om brottsligheten. Men vi tjänar heller inte på att vi låter oss tystas om den felaktiga och överdrivna bild som sprids och de negativa effekter det har på oss och Södertälje.

Hülya Koc, 
Fil kand företagsekonomi

Yelda Hadodo,
skådespelare/regissör

Sanny Shamoun,
Fil Dr psykologi

Läs även: – DEBATT: Sluta svartmåla Södertälje Godner

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 4 april 2024 10:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 12:57

DEBATT: Kunskapsbrist när elever förlitar sig på teknologin

Skriva typing dator

Foto: Pixnio

När jag nyligen skulle anteckna ett ord på ett papper blev jag osäker över stavelsen och var tvungen att googla upp det. Då slog det mig, jag har allt för länge arbetat med att skriva på datorn och förlitat mig på T9, den implementerande automatiska textkorrigeringen.

Jag ställer mig själv frågan; Hur utvecklar jag mina egna kunskapar som lärare i det svenska språket på allra bästa sätt. Och jag har kommit till slutsatsen att jag behöver återgå till den gamla skolan med klassiska redskap som verktyg. Papper, penna och suddgummi.

Men jag är inte ensam om att ha förlitat mig på teknologins makt. Allt fler elever i Sverige utesluter de klassiga redskapen och förlitar sig på teknologin. Det är vårt ansvar att bevara hederliga papper och penna som en viktig inlärning.

Enligt den svenska läroplanen ska elever kunna använda digitala verktyg för kunskapssökande, informationsbearbetning, skapande, kommunikation samt lärande. Detta anser jag har föranlett till att elever nyttjar de digitala verktygen i klassrummen och på så vis förlitar sig, precis som jag, på den moderna teknologin. Förtroendet i stavelsen har överlämnats till teknologin där felstavningar korrigeras genom ett snabbt klick. Eleven besvärar sig inte för att se vad som felstavats, därmed uteblir en viktig kunskapsinlärning som läraren och eleven missar.

Jag menar inte att de digitala verktygen, som är ett fantastiskt redskap för utbildning på många plan, bör uteslutas. Däremot bedömer jag att eleverna behöver återgå, i vissa lektioner, till de klassiska redskapen där de skriver varje bokstav, ord och mening förhand. Genom att göra detta lär sig eleverna att se sina misstag och inte enbart genom en röd understrykning på datorn.

I en värld där teknologin tar över alltmer anser jag att Skolverket bör måna om de klassiska verktygen – papper, penna och suddgummi.

Paula Kass Elias,
lärarstudent

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 4 november 2022 04:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 13:16

Drömmen om att bli en mamma – Slutade i ofrivillig barnlöshet

2017-09-08-10-59-07-1100x733

Foto: Pixnio

Disney målar upp drömmen för flickor att hitta sig en prins, bli mamma och leva lyckligt i alla sina dagar.

Vad händer när den drömmen inte slår in, och varför finns det ingen sagofilm om hur flickor växer upp och blir kvinnor med karriär och goda förebilder? Mulan finns ju förvisso, även hon måste gå i en mans förklädnad för att accepteras.

Vem ser kvinnan som gjort allting rätt, följt drömmen om att hitta sin prins. Tittat på sin drömbild och skapat livet vidare på det, hus, bil och det lyckliga slutet. Gjort allt för att bli mamma, inte bara till ett barn, men för ett helt fotbollslag.

Drömmen hon hade som barn. Bara det att hon lever i ett förhållande med en man som är destruktiv, saknar spermier och misshandlar henne både fysiskt och psykiskt “Gud vill inte ge dig några barn säger han, du är inte värd det”. Det som lagen kallar för grov kvinnofridskränkning. Hon saknar stöd i sitt egna hem, saknar stöd av vården som slussar henne vidare och saknar stöd av staten som vill utreda hennes fall. Hennes fall…vad betyder det ens? Vadå för fall? Att hon lever i ett destruktivt förhållande, eller att hon inte kan få barn? Ska hon inte få bli mamma för att hon gifte sig med fel “prins”?  

För många människor är drömmen om att bli mamma det största som finns, och de gör allt i sin makt för att stilla sin längtan. För alla är den inte lika självklar, vissa blir gravida vid första försöket, så enkelt.

Men hon, den inte lika självklara ska behöva blotta sitt liv i det yttersta för att få behålla hoppet om att få bli mamma. Vem bestämmer den rätten? Sjukvården som bedömer om hon är lämplig som förälder? Vem? Om någon ruvar på svaret dela gärna med er och hjälp den kvinnan som ingen ser i hennes kamp för att bli förälder, få barn och bli någons mamma en dag.   

Inför varje läkarbesök så ökar hoppet om att äntligen få bli mamma. ”Snart så” tänker hon. Men egentligen är det dessa tider som tjuvar hennes hopp om att bli mamma. Kvinnan, eller ja, att bli mamma har ju ett bäst före datum. När kvinnan fyllt 40 år upphör all form av hjälp för att bli med barn. 40 år är då du är för gammal, för att bli förälder, enligt staten. Vem ska nu hjälpa den kvinna som sitter i sitt rum och gråter sig själv till sömns, kvinnan du gick förbi som betedde sig konstigt, kvinnan som är din chef för hon faktiskt valde att satsa på karriären innan hon skulle bli mamma.

För varje år som passerar inser hon att fotbollslaget blir mindre. Hon måste lämna det destruktiva för att fortsätta drömmen. Ensam.   

Helen Shabo

Detta är en Krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 3 november 2022 19:39
Senast uppdaterad: 3 november 2022 19:39

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors