Företag i fokus:

Jag hittar hellre mitt barn onykter än drogpåverkad

432961744_454104836946977_1370903189652374859_n

Foto: Pexels/Erik Karlberg

4 juli 2008. Precis fyllt 18 år och jag ska få gå ut på krogen för första gången. Solen sken, vännerna och jag bestämde oss för att ta på oss ljusa khakifärgade shorts och en ljus skjorta; ikväll ska vi fira mig.

Vi bestämde oss för att först ta en fördrink på ”Centralbaren”, en klassisk pub med inslag av rock, där olika typer av människor med det gemensamma intresset för rockmusik och öl samlas. Jag går fram till bartendern och beställer en stor stark, lite nervöst.

Han ber mig om legitimation, och lite undvikande smyger jag fram passet. Han utbrister med ett stort flin och en glädjande röst: ”-Wow, du har ju precis fyllt 18! Stort grattis!

Bartendern häller snabbt upp en stor och stark till mig och de andra gästerna vid baren skålar och gratulerar mig på min stora dag. Jag drack snabbt upp min första lagliga öl och vi beslutade oss för att gå vidare. Vi promenerade från Centralen till Järnagatan.

(Annonslänk)

Från en av uteserveringarna hördes ett lätt taktmässigt dunkande av musik, så vi bestämde oss för att titta dit. Där fann vi en fullsmockad uteservering med människor som satt ute och njöt av solskenet med en kall öl i handen. Det såg fantastiskt ut!

Jag och vännerna bestämde oss snabbt för att inta kvällens middag där.

”Välkommen till Stanleys”, ropar krögaren välkomnande. Nygrillade burgare, en kall öl, surret från glada människor och magiskt väder. Vilken tid att leva i!

Efter middagen bestämde vi oss för att gå ner till O’Learys, alla vännerna som tidigare redan hunnit fylla arton hade sagt att det var stället man skulle vara på om man ville dansa och självklart träffa tjejer.

O´Learys vid Marenplan år 2008.
Arkivbild: Erik Karlberg

Väl vid dörren står en stor, vältränad vakt med backslick och frågar mig med skarp blick efter legitimation. Nervöst tar jag fram den och lägger den i hans hand. Han kikar lite snett på mig och tittar sedan på passet. Nu är det kört tänker jag, jag kommer inte komma in. En nervös, nyfylld 18-åring som aldrig varit ute på krogen förut. Han ler mot mig lite lätt och räcker ut armarna och ger mig en stor kram och ropar glatt!

”Grattis på din dag!” Fantastiskt! Välkommen in!”, säger vakten och leder mig in med ett stort leende på läpparna.

Lite lätt chockad följer jag med. Vad hände precis? Fick jag en kram av vakten?

Väl inne på O’Learys lyckas vi krångla oss bland alla människor in till baren. Det spelas ”Umbrella” med Rihanna och Jay-Z från högtalarna och två tjejer bredvid sjunger glädjefyllt med. Vi beställer en drink var och följer med strömmen. Hela lokalen är fylld med människor i alla åldrar och av olika slag. Alla sjunger, skålar och dansar. Glädjen är ofrånkomlig och vi sjunger in natten. Detta var min första kväll som 18-åring i Södertälje.

Populära O’Learys i Södertälje var välbesökt under helgerna.
Arkivbild: Erik Karlberg

Idag, 2024. Jag minns tillbaka på denna kväll, går fortfarande ut emellanåt. Inte lika ofta som då, men en middag med vänner med ett glas vin slår aldrig fel. Utbudet på stan är dock väldigt annorlunda, tyvärr.

Vad hände? Jag läser tidningarna om ungdomar som skjuter varandra, drogerna används, som aldrig förr.

På min tid drack vi alkohol; använde man droger var man inte välkommen. Kan en stor del av droganvändningen bland unga hos oss ha att göra med att dagens ungdomar knappt har något utbud kvar i staden? Någonstans att dansa och träffa jämlikar?

Förr var många ungdomar ute på krogarna, vid första anhalten blev man stoppad av en vakt som kollade ens nykterhet och om det fanns risk att någon hade tagit droger. Väl därinne fanns det vakter som kontrollerade så att folk skötte sig. Väl utanför fanns polisen till hands om det var någon de misstänkte var påverkad.

Jag tror personligen att droganvändandet måste varit betydligt mindre på den tiden. Man ville ju gå ut, dansa, träffa vänner, flörta med tjejer och inte bli tagen för att ha tagit något skit. Vi kunde ha 2-3000 ”vuxna” ungdomar ute på krogarna en kväll. Förutom de ovan nämnda hade vi även Telgekällaren, Flamingo, Torekällbergets Värdshus och Hamnmagasinet som jag kan nämna på rak arm.

Min son fyllde nyss 16 år och vi pratade om hur det var när jag fyllde 18.

Ungdomar tar lätt dåliga beslut när de har tråkigt. Visst har det mycket med uppfostran att göra, men jag vill tycka att det också har en viss del med samhället att göra. Som förälder så hittar jag hellre mitt barn onykter än drogpåverkad. Jag tror att vi kan få bättre kontroll på ungdomarna om vi får staden levande igen.

Bara en tanke…

Andrew Laeddis

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 16:47
Senast uppdaterad: 5 april 2024 17:11

Bra SSK – det fanns där och ni visade det

_SO10231

Filiph Engsund #33 hamnade inte med i poängprotokollet men fick jubla med laget efter seger mot Djurgården Foto: Shamash Oyal

Vill inte kalla det ett spöke men att Djurgården har gjort det svårt för SSK när de mötts tidigare är inget vågat påstående. Gårdagens seger var viktig i många avseenden, det är tajt i tabellen och varje poäng kan betyda skiftningar i placeringar mellan lagen i den samma.

Poängutdelningen mot Djurgården och de fyra andra lagen topp 6 har som känt varit skralt. Att SSK äntligen fick vinna mot DIF i det fjärde mötet dem emellan var den enskilt med facit i hand viktigaste matchen att vinna. Nära slutspelet och vinst mot ett lag som konkurrerar om den andraplats som SSK också vill åt.

Sättet som SSK vann på, en match som präglade hur matcher i slutspelet kommer att se ut. Vinst inför ett välfyllt Scaniarinken där man tidigare under säsongen haft några matcher mot topplag och inte fått resultaten med sig. Att lyckas vinna en publikmatch mot ett lag tätt intill i tabellen ska inte underskattas, hemmaplan ska vara en fördel i ett slutspel.

SSK vann helt rätt match mot Djurgården, man skaffade sig fördel att ha avgörandet av grundserien i egna händer. Laget har inte lyckats förvalta motståndarnas förluster och samtidigt vinna sina matcher.

SSK slog ett lag som låg ett poäng efter i tabellen och vinsten innebar också att man gick förbi AIK eftersom de förlorade sin match. En seger i rätt match i ett viktigt skede av säsongen.

Målvaktsspelet tjatas det om, ett ämne som även avverkats här på telgenytt, bland annat i en intervju med målvaktstränare Calle Brattenberger.

Tomas Sholl visade igår att han kan vara den matchvinnaren som många har tvivlat på att han kan vara. Att notera från andra perioden då han med en otrolig sidledsförflyttning rånade Djurgårdens Kevin Karlsson på ett mål som många förmodligen hade räknat in.

I övrigt släppte Sholl få retuter, stod för fler svåra räddningar. Ett besked till framför allt honom själv men också till motståndarlagen att han är på gång och tänker spela sin allra bästa hockey när allt ska avgöras.

Tomas Sholl stod för en riktigt bra match mot Djurgården Foto: Shamash Oyal

Ska även nämnas att Claes Endre höll fanan högt när Tomas var borta på grund av en hjärnskakning. Vann fem matcher under den frånvaroperioden. Det finns/har funnits en liten nivå till för målvaktsduon, i synnerhet i de jämna matcherna mot mer ”kvalificerat” motstånd. Det är heller ingenting som Calle Brattneberger har förnekat utan han har snarare önskat lite fler ”svårare” räddningar.

Nyförvärven – Hampus Harlestam, Amil Krupic och Miikka Pitkänen som kommit in sent i truppen har blivit en positiv injektion då laget under en period hamnade i en liten ”formsvacka”. Dessutom stärks konkurrensen i laget. Det finns alltid lite funderingar kring hur sena värvningar dels förstärker laget, dels hur mycket det rubbar hierakin och balansen i laget.

Läs även: Ny match mot gamla gänget: ”Alltid skönt att vinna derbyn”

Alla tre ovannämnda var ytterst delaktiga i målen i 2-1 segern mot Djurgården. Den genuina glädje som Miika Pitkänen visade för sitt första mål för sin nya klubb är ett tecken på att det är väldigt lätt som ny att komma in i det här laget. Det syns och märks att den här gruppen trivs med varandra och verkligen vill göra det här tillsammans.

Kalla det spöken om ni vill, i så fall om inte SSK skrämt bort dem så har de i alla fall tämjt dem en aning. Det var flera frågetecken som rätades ut i en och samma match, lite av det har jag försökt resonera mig fram i den här texten.

Kan SSK dessutom plocka löven av Björkarna på måndag så är laget helt klart på rätt väg och kan gå in i slutspelet med en go känsla. Förutsättningarna för vinst i nästa hemma match känn som goda då min personliga uppfattning är att Djurgården är ett bättre lag än Björklöven.

Ta er till Templet och stötta laget till ny seger på måndag. Boka biljett här

Text:

Daniel Hansson

Dela via:

Shares
Publicerad: 24 februari 2024 18:00
Senast uppdaterad: 24 februari 2024 18:00

BILDEXTRA: Succépremiär för ”Mitt Verona”

780D9B04-983C-489C-9AA7-5BC544DC8EA3

Foto: Shamash Oyal

Under veckan var det äntligen dags för premiären av ”Mitt Verona” i stadshuset – en förnyad tolkning av Shakespeares ”Romeo och Julia”, skapad av El Sistema och Livet Bitch!.

På torsdagskvällen hade kortfilmen ”Mitt Verona” premiär på Estrad inför en fullsatt publik bestående av vänner, familj, politiker och invånare från Södertälje. Efter visningen fick Telgenytt möjlighet att intervjua skådespelaren Gabriel Khajo och regissören Linda Mallik.

Regissören Linda Mallik och skådespelaren Gabriel Khajo
Foto: Sahmash Oyal

– Jag skrev ett manus och sedan fick jag en förfrågan om jag ville regissera en film baserad på manuset. När jag tackade ja till att regissera filmen, ville jag ha med El Sistema som spelade i bakgrunden. Jobbet vi har gjort här ligger till grund för filmen, säger regissören Linda Mallik.

Hur känns det att filma i Södertälje?

– Jätteroligt, jag älskar Hovsjö, säger hon.

Hur upplever du samarbetet med El Sistema?

– Samarbetet med El Sistema har alltid handlat om kreativitet, och det handlar inte bara om att de spelar utan även om att de är med och skapar musiken.

Mallik har erfarenhet på sin sida, men för Gabriel Khajo var upplevelserna nya. Vanligtvis ser man Gabriel på El Sistemas konserter där han arbetar som barnvärd och ungdomsledare, och han är också en del av orkestern. I ”Mitt Verona” var det första gången han skådespelade i en film och hade även rollen som produktionsassistent.

Linda Mallik förklarar för Telgenytt att Gabriels medverkan var avgörande. Trots initial oro över Gabriels andra åtaganden, ändrade han sig och antog rollen som produktionsassistent i filmen.

– Det känns väldigt kul att få vara med i en så professionell film. Det är en utmaning, annars är jag musiker i grund och botten. Jag medverkar på konserter och är mycket på scen. Det är en ny upplevelse som jag inte har provat på förut, säger skådespelaren Gabriel Khajo till Telgenytt.

Khajo passar även på att uttrycka sin tacksamhet till hela produktionsteamet för deras enastående insats, och särskilt till Linda, filmens regissör, för allt stöd och hjälp. Dessutom delar han med sig av hur samarbete och samhörighet präglade projektet, där alla bidrog gemensamt.

Många var på plats under premiären, och filmen hade ett bra avslut som antydde en möjlig uppföljning?

– Vi har ju lite fantasier, så vi hoppas verkligen på att det kommer en del 2. Vi hoppas även på att det kan bli en långfilm av det med samma tema, avslutar Linda Mallik.

Här kan du se Mitt Verona

Text:

Shamash Oyal

Dela via:

Shares
Publicerad: 24 februari 2024 13:35
Senast uppdaterad: 26 februari 2024 18:13

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors