Företag i fokus:

Jag hittar hellre mitt barn onykter än drogpåverkad

432961744_454104836946977_1370903189652374859_n

Foto: Pexels/Erik Karlberg

4 juli 2008. Precis fyllt 18 år och jag ska få gå ut på krogen för första gången. Solen sken, vännerna och jag bestämde oss för att ta på oss ljusa khakifärgade shorts och en ljus skjorta; ikväll ska vi fira mig.

Vi bestämde oss för att först ta en fördrink på ”Centralbaren”, en klassisk pub med inslag av rock, där olika typer av människor med det gemensamma intresset för rockmusik och öl samlas. Jag går fram till bartendern och beställer en stor stark, lite nervöst.

Han ber mig om legitimation, och lite undvikande smyger jag fram passet. Han utbrister med ett stort flin och en glädjande röst: ”-Wow, du har ju precis fyllt 18! Stort grattis!

Bartendern häller snabbt upp en stor och stark till mig och de andra gästerna vid baren skålar och gratulerar mig på min stora dag. Jag drack snabbt upp min första lagliga öl och vi beslutade oss för att gå vidare. Vi promenerade från Centralen till Järnagatan.

(Annonslänk)

Från en av uteserveringarna hördes ett lätt taktmässigt dunkande av musik, så vi bestämde oss för att titta dit. Där fann vi en fullsmockad uteservering med människor som satt ute och njöt av solskenet med en kall öl i handen. Det såg fantastiskt ut!

Jag och vännerna bestämde oss snabbt för att inta kvällens middag där.

”Välkommen till Stanleys”, ropar krögaren välkomnande. Nygrillade burgare, en kall öl, surret från glada människor och magiskt väder. Vilken tid att leva i!

Efter middagen bestämde vi oss för att gå ner till O’Learys, alla vännerna som tidigare redan hunnit fylla arton hade sagt att det var stället man skulle vara på om man ville dansa och självklart träffa tjejer.

O´Learys vid Marenplan år 2008.
Arkivbild: Erik Karlberg

Väl vid dörren står en stor, vältränad vakt med backslick och frågar mig med skarp blick efter legitimation. Nervöst tar jag fram den och lägger den i hans hand. Han kikar lite snett på mig och tittar sedan på passet. Nu är det kört tänker jag, jag kommer inte komma in. En nervös, nyfylld 18-åring som aldrig varit ute på krogen förut. Han ler mot mig lite lätt och räcker ut armarna och ger mig en stor kram och ropar glatt!

”Grattis på din dag!” Fantastiskt! Välkommen in!”, säger vakten och leder mig in med ett stort leende på läpparna.

Lite lätt chockad följer jag med. Vad hände precis? Fick jag en kram av vakten?

Väl inne på O’Learys lyckas vi krångla oss bland alla människor in till baren. Det spelas ”Umbrella” med Rihanna och Jay-Z från högtalarna och två tjejer bredvid sjunger glädjefyllt med. Vi beställer en drink var och följer med strömmen. Hela lokalen är fylld med människor i alla åldrar och av olika slag. Alla sjunger, skålar och dansar. Glädjen är ofrånkomlig och vi sjunger in natten. Detta var min första kväll som 18-åring i Södertälje.

Populära O’Learys i Södertälje var välbesökt under helgerna.
Arkivbild: Erik Karlberg

Idag, 2024. Jag minns tillbaka på denna kväll, går fortfarande ut emellanåt. Inte lika ofta som då, men en middag med vänner med ett glas vin slår aldrig fel. Utbudet på stan är dock väldigt annorlunda, tyvärr.

Vad hände? Jag läser tidningarna om ungdomar som skjuter varandra, drogerna används, som aldrig förr.

På min tid drack vi alkohol; använde man droger var man inte välkommen. Kan en stor del av droganvändningen bland unga hos oss ha att göra med att dagens ungdomar knappt har något utbud kvar i staden? Någonstans att dansa och träffa jämlikar?

Förr var många ungdomar ute på krogarna, vid första anhalten blev man stoppad av en vakt som kollade ens nykterhet och om det fanns risk att någon hade tagit droger. Väl därinne fanns det vakter som kontrollerade så att folk skötte sig. Väl utanför fanns polisen till hands om det var någon de misstänkte var påverkad.

Jag tror personligen att droganvändandet måste varit betydligt mindre på den tiden. Man ville ju gå ut, dansa, träffa vänner, flörta med tjejer och inte bli tagen för att ha tagit något skit. Vi kunde ha 2-3000 ”vuxna” ungdomar ute på krogarna en kväll. Förutom de ovan nämnda hade vi även Telgekällaren, Flamingo, Torekällbergets Värdshus och Hamnmagasinet som jag kan nämna på rak arm.

Min son fyllde nyss 16 år och vi pratade om hur det var när jag fyllde 18.

Ungdomar tar lätt dåliga beslut när de har tråkigt. Visst har det mycket med uppfostran att göra, men jag vill tycka att det också har en viss del med samhället att göra. Som förälder så hittar jag hellre mitt barn onykter än drogpåverkad. Jag tror att vi kan få bättre kontroll på ungdomarna om vi får staden levande igen.

Bara en tanke…

Andrew Laeddis

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 16:47
Senast uppdaterad: 5 april 2024 17:11

21-åringen utvisas från Sverige – Men familjen får stanna kvar

3B640C7B-2105-4CBA-9308-873EE3D1942C

Södertäljebon, Alejandro Yanez.
Foto: Privat

Han kom till Sverige som 16-åring med sin familj för sex år sedan från Venezuela efter att familjen hotats i hemlandet. Nu sitter Alejandro Yanez, 21, i förvar och ska skickas tillbaka – helt ensam.

– Jag är inlåst i Märsta tills jag utvisas, säger Alejandro Yanez till Telgenytt över telefonsamtal.

Sedan sin ankomst till Sverige har Alejandro, 21, anpassat sig till det svenska samhället genom att lära sig språket, studera och arbeta. De senaste två åren har han bott med familjen i Södertälje. Trots sina ansträngningar att integreras och bidra till samhället, har Migrationsverket beslutat om hans utvisning, vilket innebär att han skiljs från sin familj som får stanna i Sverige.

– Mitt gamla liv i Venezuela har försvunnit helt och hållet. Jag har ingenstans att bo eller någon släkting som kan ta emot mig, alla har lämnat landet. Jag riskerar att bli hemlös i ett av de mest osäkra länderna i Sydamerika.

(Annonslänk)

Alejandro sökte asyl i Sverige 2018, tillsammans med föräldrarna och systern, men fick avslag tre år senare – samma år som han tog studenten och planerade för högre utbildning. I en ny ansökan som familjen upprättade argumenterade han, i en gemnsam ansökan med familjen, för att beviljas uppehållstillstånd. Hans familj fick till slut uppehållstillstånd genom arbete december 2022, men Alejandro föll mellan stolarna i systemet på grund av byråkratiska detaljer kring arbetstid och ansökningsdatum.

Men i oktober 2023 fick han ett nytt brev från myndighten där de krävde att han skulle inkomma med en egen ansökan.

– Vi förklarade min situation, att jag kom till Sverige som minderårig, hade pluggat och tagit studenten för knappt några månader sedan och var beroende av min familj för försörjning. Ansökan lämnades in och Migrationsverket sa aldrig något om saken, därför trodde vi att det inte skulle bli några problem.

En månad senare fick Södertäljebon Alejandro avslag.

– Anledningen till deras beslut är att det finns ett krav om att man ska ha jobbat minst fyra månader hos samma arbetsgivare. Deras tolkning är att jag ska ha jobbat minst fyra månader innan december 2022 och inte oktober 2023, när de krävde att jag skulle skicka in en egen ansökan. I december 2022 rådde alltså helt andra omständigheter då jag var enbart medsökande. För övrigt uppfyllde jag alla villkor gällande lön, försäkring och så vidare.

Efter årsskiftet kom då brevet från Migrationsverket som försatte honom i en mycket svår situation.

Alejandro Yaves med familjen.
Foto: Privat

– Jag fick en kallelse från Migrationsverket för en månad sedan utan att de skrev vad det gällde. När jag kom dit möttes jag av två poliser som tog mig till förvar. Så nu är jag inlåst tills jag utvisas, säger Alejandro Yanez till Telgenytt, som berättar att han endast fått träffa sin familj två gånger sedan frihetsberövandet.

Under den senaste månaden har Alejandro suttit i förvar i Märsta, med begränsad kontakt med sin familj och dessutom förhindras tillgång till sina sparpengar.

– Jag har framställt min situation och riskerna med en utvisning genom en verkställighetshinder som jag fått avslag för. Därefter bestämde Migrationsverket att frihetsberöva mig och ta mig i förvar, trots att jag har alltid samarbetat med dem och yrkat att jag behöver mer tid för att avsluta mina anknytningar till Sverige, bland annat ta ut mina sparpengar från banken, vilket jag inte kan göra utan mitt pass som är inlämnad hos Migrationsverket.

Som ett sista försök har vänner, familj och kollegor startat en namninsamling för att Alejandro ska få stanna kvar i Sverige, samt en ekonomisk insamling som ska täcka juridiska kostnader.

– Jag har byggt upp ett helt liv som bara ska kastas bort, säger Alejandro Yanez till Telgenytt.

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 20 februari 2024 08:30
Senast uppdaterad: 21 februari 2024 15:28

INSÄNDARE: Gratis busskort till alla barn

SL-busskort

Pressbild: SL

Detta är ett öppet meddelande till alla politiker. Jag tycker att barn under 18 år ska få gratis busskort utöver loven, det vill säga ett busskort som fungerar på vardagar.

För det första är busskort alldeles för dyrt. Alla har inte råd att köpa ett! Många föräldrar har det svårt ekonomiskt och därmed svårt att betala 1020 kronor för endast ett busskort under vårterminen. Om man förväntar sig att föräldrarna ska ha råd att köpa såna dyra busskort så borde lönerna höjas i så fall och matpriserna sänkas.

För det andra hinner föräldrar inte alltid skjutsa oss barn med bilen över allt då dem har en hel del andra saker de behöver göra; de jobbar, de tar hand om hemmet, de lagar mat med mera. Vi behöver kunna ta oss till olika platser som exempelvis träningar och skolan på egen hand! Och det hade vi kunnat göra om vi hade busskort.

”Många barn mister fritidsaktiviteter och egen tid med vänner”

Jag vet att det är dyrt för Region Stockholm eller kommunen att bjuda på busskort till elever men många barn mister fritidsaktiviteter och egen tid med vänner för att de inte kan ta sig till olika platser. I dagsläget får vi busskort som fungerar på loven men det är under vardagarna som kortet egentligen behövs som mest.

Vi får heller inte glömma att det är mycket bättre för miljön att samåka och åka kollektivt istället för att en massa föräldrar ska behöva skjutsa sina barn enskilt överallt och åka fram och tillbaka i staden.

Slutligen vill jag poängtera att jag själv som sjätteklassare inte har råd att köpa busskort. Det hindrar mig från att åka till träningar och göra roliga saker med mina vänner då jag inte kan ta mig till olika platser. Jag hoppas verkligen att ni politiker läser detta och funderar på att erbjuda barn gratis busskort så att ni kan hjälpa mig och många andra barn/elever i min ålder.

Amir,
Årskurs 6, Mariekällskolan

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 20 februari 2024 05:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 13:21

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors