Företag i fokus:

Dahlström: ”Inget svårt beslut från min sida”

Jacob Dahlström

Jacob Dahlström missade över 20 matcher för SSK på grund av skada
Foto: Shamash Oyal

Jacob Dahlström har ett långt förflutet i Södertälje Sportklubb. Nu har han förlängt ytterligare ett år med SSK.

När SSK 2015 ramlade ur Hockeyallsvenskan lämnade också ”Dahla” klubben. Efter att ha spelat i några andra klubbar så kom han tillbaka till klubben igen inför säsongen 2020-21. Nu påbörjar han sin femte raka säsong i Södertälje.

-Det är i SSK jag vill spela och trivs otroligt bra i laget och föreningen. Så det var inget svårt beslut från min sida, säger Dahlström.

Varför blev det bara ett år för dig?

-Det kändes rätt för bägge parter att göra det.

Triggar det lite extra också i och med att slutet blev som det blev?

-Ja, verkligen. Man är ju inte nöjd med slutet. Det vill man helst göra om, nu går ju inte det så då får vi försöka nästa år igen.

Man får ofta höra ordet revanschlusta från olika spelare och ledare när resultaten och spelet inte lever upp till förväntningarna.
Att det inte bara blir ord som låter bra i stunden utan att det omsätts till handling är inte alltid självklart. Dahlström resonerar lite om hur man kan tänka och agera.

-Det man måste först göra är en analys och det påbörjades direkt dagen efter vi hade åkt ur. Möten med tränare och sportchefer, allt från spel till hur gruppdynamiken har varit.

-Sedan gäller det ju att bryta ner det i slutspelsmatcherna. Vad var det som vi kunde gjort bättre, vad var det som studsade emot. Vad var det vi gjorde bra?

Vad kommer man fram till i de samtalen?

-En sak man kan se direkt är effektiviteten. Det är fakta, vi var för dåliga i specialteams.

-Sedan ta med sig också att det blir än mer viktigt med sådana punkter i ett slutspel, för du blir ännu mer synad i en matchspelsserie. Till exempel i specialteams där vi torskar inbördes, då blir det väldigt svårt att vinna en slutspelsserie.

Det här med den dåliga effektiviteten, hur kan man bryta ner den i detaljer, vad det beror på?

-Det är svårt att inte låta för klyschig men där har vi varit för veka in mot kassen. Det är en grej, det finns ju rätt mycket fakta i hur du gör mål. Och mycket mål görs ju med trafik, mycket driv mot kassen.

-Det var helt enkelt för dåligt. Sedan är det ju, vill inte skylla på otur men vi hade ju sjukt mycket lägen som likaväl kan gå in. Man får ju ändå se det, mycket A-chanser, skapade mycket bra lägen.

-Tillräckligt många för att vinna matcher? Förstår att man undrar, varför gjorde vi inte det? Det enkla svaret är väl att vi inte var tillräckligt skarpa, inte tillräckligt bra in på kassen. Det är svårt att svara på något annat sätt.

Foto: Shamash Oyal

Ett analysarbete har pågått sedan säsongen tog slut och någonstans måste spelare, tränarteam och övrig sportslig ledning mer och mer släppa över fokus på säsongen som kommer. Det håller Jacob med om, även fast den förra gör sig påmind lite fortfarande.

-Det är både och. Det kommer väl ske ett analysarbete ett tag fram över. Men personligen så är man fortfarande bitter, det är svårt att titta på slutspelet nu. Man vill ju fortfarande spela.

-Men sedan vet man ju att det kommer en ny säsong och man måste börja förbereda sig för den. Det är klart att man börja fundera på nästa, dra i gång träningen och ställa om mentalt. Det är ett måste, kan inte gå runt ett halvår och vara bitter.

Börjar barmarksträningen snart?

-Det kommer väl dra i gång om inte allt för länge. Gissningsvis om någon vecka. Vet inte hur upplägget kommer att se ut.

Läs mer: Hade höga förväntningar på sig: ”Jag hade extremt många chanser”

Säsongen blev strulig för Jacob Dahlström då han efter en skada och operation missade mer än tjugo matcher i grundserien. Så här säger han om sin egen säsong:

-Personligen var det en ganska ryckig säsong, hade strul med en fot i början av säsongen. Så kom jag till det skedet att jag var tvungen att operera för att den skulle bli bra.

-Så jag missade rätt mycket och det var första gången på seniornivå som jag varit borta så länge. Det var tuffare än jag trodde, att vara borta både från laget och isträningen så länge. Det var rätt tufft att komma tillbaka men sedan började kroppen kännas bättre ju närmare inpå slutspelet vi kom.

”Dahla” hade önskat mer av sitt spel men accepterar ändå sin roll i laget och finner sig till rätta i hierarkin.

-Självklart ville man bidra mer offensivt även om jag är en defensivt lagd spelare. Jag kan sätta stolthet i att stänga ner motståndarnas kedjor. Sedan spelade jag mycket peneltykill och där ville vi upp i procent.

Ja, ert boxplay har ju varit upp och ner, ni fick inte riktigt ordning på det.

-Nej, vi började väldigt tufft och jobbade mycket i uppförsbacke med att jobba upp procenten. Det är något vi har som förbättringspotential till nästa säsong.

-Annars en ganska ryckig säsong som var väldigt utmanande men det var skönt att komma tillbaka och tyckte ändå det kändes lite bättre på slutet.

Blev det svårare än du hade förväntat dig att komma tillbaka efter skadan och operationen?

-Ja det var det. Man visste ju inte vad som väntade när man blev borta mitt under säsongen. Just när det är foten också är det svårt att hålla i gång, det går ju inte att hålla i gång träningen under rehabtiden.

-Men jag är glad att jag gjorde den och att den blev bra, det var det viktigaste.

Det är inget av skadan som hämmar dig nu då?

-Nej, verkligen inte. Den är som den ska vara.

Text:

Daniel Hansson

Dela via:

Shares
Publicerad: 12 april 2024 14:15
Senast uppdaterad: 12 april 2024 14:15

Jag hittar hellre mitt barn onykter än drogpåverkad

432961744_454104836946977_1370903189652374859_n

Foto: Pexels/Erik Karlberg

4 juli 2008. Precis fyllt 18 år och jag ska få gå ut på krogen för första gången. Solen sken, vännerna och jag bestämde oss för att ta på oss ljusa khakifärgade shorts och en ljus skjorta; ikväll ska vi fira mig.

Vi bestämde oss för att först ta en fördrink på ”Centralbaren”, en klassisk pub med inslag av rock, där olika typer av människor med det gemensamma intresset för rockmusik och öl samlas. Jag går fram till bartendern och beställer en stor stark, lite nervöst.

Han ber mig om legitimation, och lite undvikande smyger jag fram passet. Han utbrister med ett stort flin och en glädjande röst: ”-Wow, du har ju precis fyllt 18! Stort grattis!

Bartendern häller snabbt upp en stor och stark till mig och de andra gästerna vid baren skålar och gratulerar mig på min stora dag. Jag drack snabbt upp min första lagliga öl och vi beslutade oss för att gå vidare. Vi promenerade från Centralen till Järnagatan.

(Annonslänk)

Från en av uteserveringarna hördes ett lätt taktmässigt dunkande av musik, så vi bestämde oss för att titta dit. Där fann vi en fullsmockad uteservering med människor som satt ute och njöt av solskenet med en kall öl i handen. Det såg fantastiskt ut!

Jag och vännerna bestämde oss snabbt för att inta kvällens middag där.

”Välkommen till Stanleys”, ropar krögaren välkomnande. Nygrillade burgare, en kall öl, surret från glada människor och magiskt väder. Vilken tid att leva i!

Efter middagen bestämde vi oss för att gå ner till O’Learys, alla vännerna som tidigare redan hunnit fylla arton hade sagt att det var stället man skulle vara på om man ville dansa och självklart träffa tjejer.

O´Learys vid Marenplan år 2008.
Arkivbild: Erik Karlberg

Väl vid dörren står en stor, vältränad vakt med backslick och frågar mig med skarp blick efter legitimation. Nervöst tar jag fram den och lägger den i hans hand. Han kikar lite snett på mig och tittar sedan på passet. Nu är det kört tänker jag, jag kommer inte komma in. En nervös, nyfylld 18-åring som aldrig varit ute på krogen förut. Han ler mot mig lite lätt och räcker ut armarna och ger mig en stor kram och ropar glatt!

”Grattis på din dag!” Fantastiskt! Välkommen in!”, säger vakten och leder mig in med ett stort leende på läpparna.

Lite lätt chockad följer jag med. Vad hände precis? Fick jag en kram av vakten?

Väl inne på O’Learys lyckas vi krångla oss bland alla människor in till baren. Det spelas ”Umbrella” med Rihanna och Jay-Z från högtalarna och två tjejer bredvid sjunger glädjefyllt med. Vi beställer en drink var och följer med strömmen. Hela lokalen är fylld med människor i alla åldrar och av olika slag. Alla sjunger, skålar och dansar. Glädjen är ofrånkomlig och vi sjunger in natten. Detta var min första kväll som 18-åring i Södertälje.

Populära O’Learys i Södertälje var välbesökt under helgerna.
Arkivbild: Erik Karlberg

Idag, 2024. Jag minns tillbaka på denna kväll, går fortfarande ut emellanåt. Inte lika ofta som då, men en middag med vänner med ett glas vin slår aldrig fel. Utbudet på stan är dock väldigt annorlunda, tyvärr.

Vad hände? Jag läser tidningarna om ungdomar som skjuter varandra, drogerna används, som aldrig förr.

På min tid drack vi alkohol; använde man droger var man inte välkommen. Kan en stor del av droganvändningen bland unga hos oss ha att göra med att dagens ungdomar knappt har något utbud kvar i staden? Någonstans att dansa och träffa jämlikar?

Förr var många ungdomar ute på krogarna, vid första anhalten blev man stoppad av en vakt som kollade ens nykterhet och om det fanns risk att någon hade tagit droger. Väl därinne fanns det vakter som kontrollerade så att folk skötte sig. Väl utanför fanns polisen till hands om det var någon de misstänkte var påverkad.

Jag tror personligen att droganvändandet måste varit betydligt mindre på den tiden. Man ville ju gå ut, dansa, träffa vänner, flörta med tjejer och inte bli tagen för att ha tagit något skit. Vi kunde ha 2-3000 ”vuxna” ungdomar ute på krogarna en kväll. Förutom de ovan nämnda hade vi även Telgekällaren, Flamingo, Torekällbergets Värdshus och Hamnmagasinet som jag kan nämna på rak arm.

Min son fyllde nyss 16 år och vi pratade om hur det var när jag fyllde 18.

Ungdomar tar lätt dåliga beslut när de har tråkigt. Visst har det mycket med uppfostran att göra, men jag vill tycka att det också har en viss del med samhället att göra. Som förälder så hittar jag hellre mitt barn onykter än drogpåverkad. Jag tror att vi kan få bättre kontroll på ungdomarna om vi får staden levande igen.

Bara en tanke…

Andrew Laeddis

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 16:47
Senast uppdaterad: 5 april 2024 17:11

INSÄNDARE: Tacka Boel Godner för en mörk vår

DSC_0021-1

Foto Shamash Oyal

Värmens återkomst, ljusets uppståndelse och en tid där fotbollspremiärer tävlar med assyriska nyåret. Det är en tid som vanligtvis präglas av vårens löften om glädje och förhoppningar. Assyriska FF, assyriernas landslag, upplever lika delar ljus och mörker då vi firar femtio år medan vår existens hotas av en svekfull politik och handlingsförlamade tjänstemän som tar ogrundade beslut. Vi har gjort allt vi kan för att sprida ljus i staden, men vi står maktlösa när spelreglerna ändras medan matchen pågår.

Assyriska nyåret har passerat och så även en fotbollspremiär i en högre serie. Jubileumströjan med en dikt av nationalhjälten Naum Faiq och Assyriskaloggan i guld står klar och en ny klubb har startats på andra sidan Atlanten i Kanada. Ungdomsverksamheten växer och intresset för våra säsongskort är högre än någonsin. Ekonomiskt var också 2023 vårt bästa år under vår mandatperiod, vi lyckades också hålla vårt löfte till kommunen om att betala våra driftkostnader.

Man skulle kunna tro att vi gör oss redo för festen som vårt 50-årsjubileum skulle betyda. Istället har Boel Godner med sin politiska majoritet stoppat alla festplaner genom att avbryta våra förhandlingar om en avbetalningsplan och gett oss ett ultimatum som kan få ödesdigra konsekvenser för Assyriskas FF och dess femtioåriga fotbollssaga. Godners plötsliga svek mot tidigare överenskommelse innebär att kommunen tvingar Assyriska att betala hela sin skuld på 1,6 miljoner senast 30 juni 2024.

Vi efterfrågade underlag som vi fick vänta på i sex månader

Sedan vi tog över som ny styrelsen har vi jobbat hårt för att få ordning på vår ekonomi och skulden till kommunen har alltid varit prioriterad. Det började med att vi försökte få grepp om hur stor skulden var och om den stämde. Vi efterfrågade underlag som vi fick vänta på i sex månader. När vi väl fick underlaget hade vi följdfrågor som tjänstemännen antingen inte kunde svara på eller dröjde med sina svar så att vi inte kunde bokföra i god tid.

Två års pandemi gjorde heller inte saken bättre och precis när pandemin släppte sitt grepp och vi var på väg att resa oss valde Godner, i januari 2022, med sina tjänstemän att frysa 385 tusen kronor som skulle gå till att betala en del av vår skuld. Samtidigt tog de bort en stor intäktskälla för oss när de skrotade LED-skärmarna på arenan. Båda dessa beslut kom utan förvarning eller diskussion med oss. LED-skärmarna saknas än idag.

I april 2022 bjöd vi in den dåvarande politiska majoriteten till vårt kansli för en dialog där vi förklarade att dessa två beslut försatte oss i en otroligt svår ekonomisk sits och bad om förståelse. Godner hänvisade oss då till sina tjänstemän för att inleda diskussioner om en ny avbetalningsplan som skulle vara realistisk i förhållande till vår ekonomiska situation.

Samtal med tjänstemännen inleddes och förhoppningen var att skriva på en avbetalningsplan innan midsommar 2022. Ekonomidirektör Erika Svensson kom då med nya krav på oss och vi uppfyllde dem. Det skulle dock ta ett år, till maj 2023, innan vi till slut fick ett utkast på en avbetalningsplan från Svensson. Utkastet baserades på våra dialoger det senaste året. Men sen blir det knäpptyst från kommunens sida trots många mejl och telefonsamtal till tjänstemännen.

Kommunstyrelsens ordförande, Boel Godner(S)
Foto: Lucas T

I december 2023 blir vi kallade till möte med nytillträdde stadsdirektören Magnus Gyllestad och Maria Lindeberg, chef för Kultur och Fritid där budskapet är att så länge vi håller vårt löfte om att betala våra driftkostnader för året lovar de att avbetalningsplanen kommer att bli av. Vi håller vårt löfte och betalar. I början av 2024 börjar vi återigen kontakta tjänstemännen för att få klart allting men de skjuter hela tiden upp.

Det ska dröja till 6 mars innan vi återigen blir kallade till Stadshuset. Vi var förhoppningsfulla och nyfikna på vad Gyllestad och Lindeberg skulle presentera så att vi kunde komma vidare. Våra förhoppningar grusades ganska snabbt. Istället för avbetalningsplan och hållna löften kom nu Gyllestad med beskedet att dialogen om en avbetalningsplan är stoppad och vi får ett ultimatum om att reglera hela skulden senast 30 juni 2024.

Vi efterfrågar en skriftlig motivering på beslutet, vi vill också veta när ett sådant beslut har tagits och av vem? Stadsdirektören förklarar att något sådant beslut inte finns, han säger att han är politiskt styrd vilket betyder att den politiska majoriteten med Boel Godner har bestämt denna nya riktning. När jag frågar Godner säger hon att beslutet var ett ”politiskt stöd till tjänstemännen”.

”Det värsta av allt är att vi ännu inte vet varför kommunen har valt denna väg.”

Här står vi idag med en avbruten dialog och en kommun styrd av politiker och tjänstemän som ger dubbla budskap. Det värsta av allt är att vi ännu inte vet varför kommunen har valt denna väg. Dessa motstridiga budskap från tjänstemän och politiker gällande ett så känsligt beslut skapar bara spekulationer och skadar vår relation. Hur ska vi tolka denna plötsliga vändning på annat sätt än att man vill skada Assyriska FF?

Boel Godner har i två år vetat om vår ekonomiska utsatthet. I april 2022 gav hon sina tjänstemän uppdraget att förhandla fram en avbetalningsplan och precis när vi fullgjort våra förpliktelser har hon tillsammans med sin nya majoritet stoppat våra möjligheter och istället gett oss en omöjlig uppgift.

(Annonslänk)

Godner är mycket väl medveten om att vi inte kommer att kunna betala hela vår skuld senast 30 juni, hon vill skicka oss på inkasso och öka våra kostnader ännu mer. Hon är medveten om att vår enda räddning är den avbetalningsplan hennes tjänstemän redan gett oss ett förslag på, ändå väljer hon att skicka oss på inkasso. Frågan är varför? Vi får inga tydliga svar och vi då spekulera och gissa baserat på den informationen vi har.

Ett sådan beslut säger att för Boel Godner och hennes majoritet är Assyriskas verksamhet inte viktig för Södertälje och det spelar ingen roll om vi lägger ner föreningen. Det är inte heller viktigt att hålla sitt ord eller ens förklara sina beslut, det är bara att skylla på ”politiskt stöd till tjänstemännen” och sedan sluta svara. Det är en sorglig vändning men kanske inte så oväntad av en kommunstyrelseordförande som senaste tiden kommit med plumpa och generaliserande uttalanden som pekar ut vår folkgrupp som fuskare och kriminella. Kanske är detta den mest logiska förklaringen till ett sådant beslut?

Vi har alltid prioriterat vår skuld till kommunen. Vi har inte bett om att få fördelar gentemot andra föreningar i staden, vi har bett om förståelse och en ärlig chans att göra rätt för oss. Vi förstår inte varför två års dialog, som resulterat i ett förslag till avbetalningsplan, plötsligt ska skrotas. Vem tog beslutet? Hur lyder det? När togs det? Vem vinner på det här beslutet? Nej Boel, du vill ha ordning och reda i Södertälje – börja då med att ha det i stadshuset – och ta reda på svaren till våra frågor. Det är det minsta du kan göra för oss denna vår.

I detta mörker kommer vi ändå att försöka klara av vår verksamhet 2024. Det är vi skyldiga våra medlemmar, supportrar och samarbetspartners. Vi är skyldiga vår klubb som fyller 50 år att hålla vår fana så högt vi kan, även om detta kan bli vårt sista verksamhetsår. Ljusets årstid är här men vi vandrar i mörkret tack vare Godners beslut och vad den innebär för vår dialog och relation.

Moussa Esa
Ordförande Assyriska FF

Läs även: INSÄNDARE: Boel räddade SSK men stjälper Assyriska

Text:

Alexander Isa

Dela via:

Shares
Publicerad: 5 april 2024 12:33
Senast uppdaterad: 9 maj 2024 13:58

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors