^{Foto: Pixnio.}

Den senaste veckan har jag fått väldigt många förfrågningar om att medverka i media, jag har fått förfrågningar om att kommentera nyrekrytering och gängkriminalitet.

Jag svarar att jag har tröttnat på den vinkeln och frågar om man kan prata om insatser samt lyfta olika föreningar och personer istället.

Jag får till svar; – ”Det är i den här verkligheten vi lever i”. 

Men dessa ord har inte riktigt landat bra i mig, ”Det är i den här verkligheten vi lever i”. På vilket sätt lever någon reporter i den verkligheten? För dem är det blott ord i en tidning, en rubrik för en nyhet. Gängkrig, nyrekrytering och dödsskjutningar kan lika gärna skrivas som ansvarslös politik, ett svek mot barn och unga.

I Södertälje finns det hundratals eldsjälar, en socialtjänst som skulle kunna vara bland Sveriges bästa, men alla har fått jobba med bakbundna händer. Det här är min verklighet. 

Det jag vill är att media tar sitt ansvar och lyfter personer samt samarbeten mellan föreningar och kommunen på samma sätt som de täcker de kriminella gängen, lika djupgående och lika noggrant. Media måste ta sitt ansvar och hjälpa privatpersoner och företag som vill göra skillnad att hitta varandra och att hitta andra i närheten som också vill göra skillnad.

Jag pratar högt om det jag tycker är fel och jag jobbar för att se en förändring, men det är lustigt för mig att säga ”Vi har svikit våra barn och ungdomar”.

Jag är 22 år gammal och snart inne på mitt tredje år i föreningen Bättre ungdom. Jag har blivit sviken. Jag vill ha en förändring. Jag vill ha det nu.

Enriqe Hartlieb