Företag i fokus:

Sverige, Stockholm, Södertälje i ett aktivt inbördeskrig

Pistol pexel

Foto: Pexels

Vi är där igen. Stockholm är under attack. Södertälje likaså. Vi lever med en ständig oro och ingen gör något åt det. Vad är det som händer? Ingen som vet. Hur ska vi ta oss ur denna hemska situation, där våra bröder och systrar attackerar oss med granater och pistolskott.

Medborgarna skriker efter hjälp. Eller ja, de gömmer sig och duckar för allt som kommer ens väg för att rädda sitt skinn från att bli ännu en måltavla för ett miserabelt brott. Med döden som utgång.

Det händer så mycket, men det görs så lite. Vad vi vet om såklart. Men varför hör vi inget? Varför uttalar sig inte politiker om situationen som råder? Vart är Södertäljes styre? Regeringen sitter lugnt i båten och vaggas fram, med slutna munnar. Oacceptabelt, att medborgarna inte får någon form av stöd. Någon form av lugnande information om att insatser sätts in. ”Vi har ökat beredskapen”, ”Vi har agerat på att skydda våra medborgare” – Ingenting. Allt vi hör är skottlossningar, sprängningar, folk som skriker i ren rädsla. Stockholm och Södertälje befinner sig i ett krig. Ett inbördeskrig. Ett krig som ingen vet vem som driver. Flera aktörer, men få motpoler som ska förbättra och förändra situationen.

Poliser jagar maskerade män på öppen gata, polisjakt och ett vapen hittat. Vart är vi på väg. Vårt fina Sverige, svenska samhälle, på väg mot ett militärfält.

Jag bor i Sverige för att det en gång var ett tryggt land, som värnade om sina medborgare. Tog hand om sina. Idag lever jag i ett Sverige jag inte vet vad morgondagen bjuder på. Om mina barn kan växa upp och känna en trygghet i att kunna bidra till ett samhälle som har en framtid. Jag står inte för dagens Sverige. Jag kan inte förespråka trygghet i Sverige, när våra ledare inte gör något för att förändra misären vi lever i.

Politikerna, lokalt som regionalt, är så himla duktiga på att peka på alla skyldigheter vi medborgare har. Ställa krav på hur vi ska förhålla oss till lagar och regler och alla andra måsten. Vad har hänt med våra rättigheter? Ska vi inte kunna känna oss trygga, säkra och fria i denna demokrati, som snart lär utvecklas till en diktatur, för att det inte sker något. Vi kanske behöver starta en revolution mot det svenska styret och ledningen, oavsett vart man befinner sig? Är det vad som behövs för ett agerande och reaktion från våra högsta ledare. Det är inte längre lokaliserat till ”invandrartäta” områdena, utan har spridit sig till centrala Stockholm och de finfina gatorna i Stockholm. Vad blir den ursäkten?

Hur kan vi tillåtas gråtas till sömns, och ingen vill göra ett uttalande. Inte ett ord, om dåden som sker, dagtid som nattetid. Vilda västern är här och vi tar skydd för missilerna. Det är allt vi kan göra just nu. Ta skydd.

Läs även: – INSÄNDARE: En fråga till er politiker

Text:

Helen Shabo

Dela via:

Shares
Publicerad: 25 januari 2023 09:56
Senast uppdaterad: 25 januari 2023 09:59

INSÄNDARE: Ja, man kan bli sjuk av dofter

Parfym-2-Pexels

Foto: Pexels

Man kan bli sjuk av dofter, men enligt en av de få undersökningar som gjorts på området tror en av tre att doftöverkänslighet är ett psykiskt tillstånd. Det visar på den okunskap som råder.

I själva verket är det ungefär en av tre svenskar som har besvär av dofter i vardagen och över en halv miljon lever med sensorisk hyperreaktivitet, även kallat doftöverkänslighet. För dem kan närheten till en person med starka dofter trigga astma, ge tryck över bröstet eller illamående och yrsel.

Doftöverkänslighet, eller det medicinska begreppet sensorisk hyperreaktivitet, är en medicinsk diagnos men ingen allergi. Reaktionen sker inte i immunförsvaret utan beror på att nerverna i luftvägarna och ögonen retas av doftämnen, även i låga halter. Idag finns ingen behandling mot doftöverkänslighet. Därför är det extra viktigt att omgivningen har kunskap och vet vad de kan göra för att en kollega, vän eller medresenär i kollektivtrafiken ska slippa bli sjuk. 

Vi behöver både öka våra kunskaper om doftöverkänslighet och arbeta för en medicinsk behandling.

Råden från 1177 handlar om att undvika miljöer, produkter och situationer för att minska besvär. Det kan leda till att personer isolerar sig för att slippa bli sjuka. 

”Bristande förståelse från arbetsgivare, kollegor och skolkompisar”

I ett parfymerat samhälle som vårt där det finns en rädsla att lukta illa kan det vara besvärligt att vara doftöverkänslig. Personer med doftöverkänslighet vittnar om bristande förståelse från arbetsgivare, kollegor och skolkompisar. Inte sällan får de frågan om de lider av psykisk ohälsa. Det saknas helt enkelt kunskap om doftöverkänslighet. 

Vill du göra livet lättare för de som lever med doftöverkänslighet? Läs gärna på, försök ha förståelse och bidra till att flera arbetsplatser blir parfymfria. Ingen ska bli utstött eller isolerad på grund av alltför starka dofter!

Det här kan du göra:

  • Välj parfymfria produkter, till exempel parfymfria hygienprodukter och tvättmedel. Astma- och Allergiförbundet granskar produkter som är bra ur allergisynpunkt. Leta gärna efter allergivänliga produkter nästa gång du handlar. 
  • Om du är arbetsgivare kan du ta fram en policy om parfymfri arbetsplats i samverkan med de anställda eller fackförbund. 
  • Sätt gärna upp dekaler eller affischer om parfymfritt för att påminna på platser där det behövs.

Sevina Salci,
Ordförande Astma- och Allergiföreningen i Södertälje/Nykvarn

Text:

Detta är en debatt/insändare. Åsikterna är skribentens egna

Dela via:

Shares
Publicerad: 8 november 2023 08:00
Senast uppdaterad: 1 maj 2024 13:21

VM i fotboll – då vabbade största andelen män

Barn-sjuk.-foto-Kelly-Sikkema-Unsplash-

Foto: Kelly Sikkema, Unsplash

Trenden har vänt. Pappor stannar allt mer sällan hemma när barnen är sjuka. Även i Nykvarns och Södertälje kommun tar mammor betydligt fler dagar än pappor.

November är den månad då vabbsäsongen drar igång på allvar. Föräldrar i Södertälje kommer vara hemma med sjuka barn över 8 800 dagar bara den här månaden, i Nykvarn 1 400 dagar samma period, och enligt rapporter kommer mammorna att dra det största lasset.

I en typisk svensk familj är de mer sannolikt att det är mamman som stannar hemma än pappan. Papporna har tagit allt ett större ansvar under det senaste decenniet, men under sedan 2021 har kurvan vänt. Pappornas andel av vabbdagarna minskat i riket som helhet.

Artikeln fortsätter efter annonsen

(Annonslänk)

Under de senaste tolv månaderna har männen stått för nästa 40 procent av vabb i kommunerna. En pikant detalj är den enskilda månad då svenska män tagit ut störst andel av vabbdagarna var i juli 2006 – en månad då fotbolls-VM avgjordes i Tyskland. 

Samtidigt färgas statistiken av att kvinnor är överrepresenterade bland ensamstående föräldrar. Det finns drygt 300 000 ensamstående mammor, jämfört med knappt 100 000 ensamstående pappor. Om vabbandet skulle vara helt jämn fördelat i hushåll med två föräldrar skulle kvinnor på totalen stå för omkring 55 procent av alla vabbdagar, på grund av överrepresentationen i ensamhushåll. 

Verkligheten är alltså något mer jämställd än siffrorna kan ge sken av, men även om vi beaktar att det finns fler ensamstående mammor än pappor så kvarstår en skevhet i fördelningen av vabbdagar.

Kraftigt ökat vabbande
En annan trend är föräldrar generellt vabbar mer nu än tidigare. Sedan slutet av 00-talet har vabbuttaget nästan fördubblats i riket som helhet. Dock är skillnaderna inom landet är stora. Ingen kommun i landet når 50–50-fördelning. 

Text:

Paula Kass Elias

Dela via:

Shares
Publicerad: 8 november 2023 05:00
Senast uppdaterad: 7 november 2023 23:52

Stöd vår lokala journalistik med en Swish:

123 473 66 41

qr

Mest lästa

SÖK NYHETER

Fler resultat...

Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Post Type Selectors