Foto: Pexels
Det är färre som skiljer sig i Sverige. Oro för ekonomin kan vara en faktor, säger forskare. I Södertälje har 164 skilsmässor registrerats hittills i år.
Vi är inne i den skilsmässointensivaste perioden av året. Oktober är den månad då flest skilsmässoansökningar lämnas in till tingsrätterna. Men hittills i år är det färre som skiljer sig i Sverige, visar SCB:s befolkningsstatistik som sträcker sig till och med augusti. Då hade knappt 13 900 skilsmässor registrerats. Det är den lägsta siffran sedan 2005.
I Nykvarn handlar det om totalt 18 skilsmässor under perioded jämfört med 14 i fjol. I Södertälje har 164 skilsmässor genomförts, enligt SCB:s senaste siffror. Det är tre färre än snittet för de senaste 22 åren och fem färre än i fjol. År 2010 registrerades 205 skilsmässor i kommunen, vilket är den högsta siffran för perioden januari till augusti under 2000-talet.
Glenn Sandström, docent vid Umeå universitet, menar att det finns många faktorer som kan förklara att allt färre skiljer sig. En av de viktigaste är hur många gifta par det finns i befolkningen.
– Eller kanske ännu viktigare: hur många nya äktenskap. Risken för skilsmässa är i princip noll första året, sedan ökar sannolikheten år för år. När risken är som störst har varierat – någonstans mellan sju och tio år. Sedan sjunker sannolikheten igen för varje år och blir väldigt låg efter 25–30 år. Under de senaste decennierna har man noterat en ökning av något som brukar kallas grey divorce, en liten uppgång bland äldre som kanske till och med gått i pension, innan antalet sjunker igen, säger han.
Under pandemin sjönk antalet giftermål kraftigt. Är det för tidigt att prata om en pandemieffekt?
– Nej, jag skulle nog säga att den redan påverkar. Det tillfördes få nya äktenskap till riskpoolen under pandemin, och även om skilsmässorna också gick ner fortsatte folk att skilja sig. Det blir en selektionseffekt, de äktenskap som blev kvar är mer stabila.
En annan faktor är ekonomin. Ökade kostnader, högre räntor och sjunkande bostadspriser spelar in och gör att färre skiljer sig.
– Så är det, i alla fall på kort sikt. Man kan ha svårt att se hur man ska få det att gå ihop om man skiljer sig. Bara häromdagen läste jag i DN om hur mycket ett särbopar sparade på att flytta ihop – det kunde vara över 10 000 i månaden. När man skiljer sig ökar kostnaderna på motsvarande sätt. Har bostadspriserna dessutom sjunkit kanske man måste sälja bostaden med förlust också, vilket utgör ytterligare en stark ekonomisk restriktion, säger Glenn Sandström.
Och på längre sikt då?
– Det är lite mer oklart, det finns faktorer som påverkar i båda riktningarna. Med stigande arbetslöshet ökar risken för skilsmässa, framför allt om det är mannen som blir arbetslös. Män tenderar att hantera arbetslöshet sämre än kvinnor – de har större risk för missbruk och större risk för depression vid långvarig arbetslöshet. Att bli arbetslös är dåligt för båda könen, men med mer påtagligt negativa effekter bland män. Det kanske har med könsroller att göra, att mer av mannens självkänsla är knuten till arbetet till exempel.
En ytterligare faktor Glenn Sandström nämner är en allmän oro i världen.
– Vi hade pandemin som följdes av krig, klimatkris och osäkerhet. Man pratar ibland om en permacrisis, en ständigt pågående kris och det gör att riskaversionen ökar och man blir mindre benägen att bryta upp. Man vet vad man har men inte vad man får.
